Jag har under de senaste 16 åren haft ganska bra koll på vad
David Eugene Edwards (16 HP, Wovenhand) har pysslat med vad gäller hans musikaliska produktioner. Inte alltid med entusiasm och glädje utan snarare av någon slags pliktskyldig trohet gentemot en artist som vid sina bästa stunder besitter förmågan att förmedla musik på ett flerdimensionellt plan som få andra artister kan mäta sig med. Men ofta har det gått i stå och jag vid återkommande tänkt att nu ger jag upp. Dock skedde ett musikaliskt lyft då Edwards inledde sitt samarbete med den forne Einstürzende Neubauten-gitarristen
Alexander Hacke på Wovenhand-plattan
The Laughing Stalk från 2012. Sedan dess har de efterföljande plattorna återigen fyllts av den domedagsenergi och blytunga melankoli som jag förknippar med 16 Horsepowers glansdagar trots att steget bort från den Dylan-präglade gothcountry som var gruppens musikaliska kännemärke blivit allt större. Därför var det för mig lite överraskande att jag helt hade missat samarbetet mellan Edwards & Hacke som resulterade i plattan
Risha och anlände i somras.
Men nu sitter jag i vilket fall med vinylplattan i min hand och finner välbehag i det jag hör. Att skivan är utgiven under deras namn istället för Wovenhand är väl troligtvis ett sätt att lyfta fram Hackes roll och visst präglas musiken mer av industriell electrokrautrock än vad som är brukligt i Edwards musikaliska sfär men det skulle kunna varit en naturlig uppföljare till ovan nämnda
The Laughing Stalk. Stämningen och atmosfären känns bekant och det är ett gott tecken.
