När jag betraktar olika listor som vid dessa tider dyker upp över årets bästa album inser jag hur dålig koll jag har haft under året som gått. Det är inte många av de album som listas som jag har lyssnat på överhuvudtaget. Trots det har jag lyssnat på en hel del musik från 2018. Samtidigt har jag varit djupt försjunken i att bearbeta min fyrtioårskris genom att återupptäcka nittiotalet vilket fått vissa konsekvenser.
Kanske är det också lite av tidens tecken. Våra referenser, musikval och kanaler är mer varierande än tidigare och vid avsaknad av någon stilistisk musikguide likt Pop, Sonic, Musikens makt, Slitz, Expressen Fredag eller sammanlänkande MTV gör att vi har svårare att ha gemensamma referenser. Det kanske är ett skäl. Men det troligaste är väl att jag har blivit gammal. Hur som helst, här är mina val av tio album för 2018 utan inbördes ordning:
Tyler Childers Purgatory (egentligen 2017 men det spelar mindre roll)
Doug Paisley Starter Home
Anna von Hausswolff Dead Magic
Ghost Prequelle
Courtney Marie Edwards May Your Kindness Remain
Pistol Annies Interstate Gospel
Phosphorescent C'est La Vie
The Decemberists I'll Be Your Girl
Christian Kjellvander Love Hxmans
Israel Nash Lifted
Andra artister som jag lyssnat på och som säkert också skulle ha kunnat platsa vid mer eftertanke: Shannon Shaw, Viktor Olsson, Lars Bygdén, Brent Cobb, Parker Millsap, Lindi Ortega, Amanda Shires, Calexico, Hacke & Edwards, Mariam The Believer.
