måndag 27 december 2021

Bästa plattorna från 2021 - Mackes val

Det skulle vara lätt för mig att säga att denna blogg har gjort sitt, men det har den inte, tror jag... I vilket fall måste jag lista mina favoritplattor från 2021. Det är trots allt en tradition. Dessutom skapade en ofrivillig coronakarantän under mellandagarna lite tid över för mindre livsavgörande grubblerier. Även om jag fortfarande har en uns kvar av tonårsövertygelsen om att popmusik är på blodigt allvar. Här kommer i vilket fall de plattor från 2021 som fångat min uppmärksamhet mest.

  1. The War on Drugs I Don't Live Here Anymore 
    Adam Granduciel har nått en nivå i sitt låtskapande där de mest självklara melodislingorna känns unika och storslagna. Likt förebilderna Springsteen och Dylan i sina bästa stunder. Han stjäl med stil och finess och det låter fantastiskt.
     


  2. Gojira Fortitude
    Den franska metaltrion blandar teknisk finess med aggressiva vredesutbrott mot skövlingen av Amazonas regnskogar. Sympatiskt och välbehövligt, men främst underhållande och välljudande.



  3. Mastodon Hushed and Grim
    Mastodon gör sitt storslagna rockepos. Likt Physical Grafitti eller Beatles vita album. Kanske att det inte kommer inte i närheten av dessa skivors status. Men i min värld är det inte kvalitén som skiljer dessa åt. Det är bara tiderna som förändrats.



  4. Billie Eilish Happier Than Ever
    Vet inte om detta är ett uttryck för en ålderkris men jag kan inte sluta lyssna på denna genialiske yngling. Spänstigare än Lana Del Rey och coolare än alla andra.



  5. Strand of Oaks In Heaven
    Tim Showalter är återigen uppbackad av musiker från My Morning Jacket och gör den där självklara rockplattan som jag hoppades MMJ skulle göra.



  6. Robert Plant & Alison Krauss Raise the Roof
    Robert Plant är 53 år äldre än Billie Eilish men fortfarande vital och relevant. Tillsammans med den nu 50-åriga countrystjärna Krauss skapas återigen magi.



  7. Ossler Regn av glas
    Den här plattan är tung som fan. Tung som fan. Absolut.



  8. Israel Nash Topaz
    Nash framstår allt mer som en Jim Ford för 2000-talet. Stor soulmusik med rötter i traditionell americana. Nash övertygar allt mer för varje album han ger ut.




  9. Nick Cave & Warren Ellis Carnage
    Caves musikaliska skapande har, likt själsfränder som Cohen och Cash, visat sig bli allt bättre med åren. Tillsammans med vapendragaren Warren Ellis känns detta som en naturlig uppföljare till den magnifika men ack så tragiska Ghosteen.



  10. Lucy Dacus Home Video
    En behaglig och sympatisk mix av indierock á la nittiotalets glansdagar och mer traditionell popmusik. Inget revolutionärt nyskapande här inte men vem behöver det?
Bubblare:
My Morning Jacket My Morning Jacket
Sturgill Simpson The Ballad of Dood & Juanita
Loney Dear A Lantern And A Bell
Hederos & Hellberg Tillsammans mot ljuset
Halsey If I Can't Have Love, I Want Power
David Ritschard Blåbärskungen
Low HEY WHAT
The Reds, Pinks and Purples Uncommon Weather

Nu åter till den stora frågan. Är denna blogg äntligen död nu? Utgör denna mediokra lista spiken i kistan? Vem vet. 2022 har nog svaret i sitt sköte.

Gott nytt rockår!

3 kommentarer:

  1. Håll bloggen levande! Håll bloggen levande! Önskar mig ett djuplodande inlägg om H. Self. //David E

    SvaraRadera
    Svar
    1. H. Self har jag helt missat. Ska jag kolla upp. Tack för tipset! Kanske ett skäll till ytterligare ett inlägg... :-)

      Radera
  2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera