När musiktidningen Sonic tidigare i år listade Sveriges 100 bästa album så var det framförallt en sak som gjorde mig frustrerad. Nu är jag visserligen väl medveten om att listor av detta slag är ett resultat av några mer eller mindre begåvade och trendkänsliga journalisters samtida tyckande och att man får ta det för vad det är. Men att ingen av
Christian Kjellvanders soloskivor fanns med var ju en fatal miss. Visserligen fanns
Songs of Soil, det fina
samarbetet med hans bror Gustaf, med på 97:e plats. Gott så, men långt ifrån tillräckligt eller rättvist. I min lilla nördiga musikvärld skulle både hans solodebut och kanske främst 2007 års
I Saw Her From Here/I Saw Here From Her inneha givna topplaceringar. När sedan varken Ebba Forsberg eller Loney Dear fanns med på listan insåg jag att mina favoriter var bortsorterade och jag hade svårt att överhuvudtaget kunna ta den på allvar. Listan var ur mitt tycket en besvikelse ur flera aspekter men det ska jag inte gå in på här. Jag insåg i vilket fall när jag studerade listan att jag på det musikaliska planet inte är lika formbar som jag var när jag i mitten 1990-talet lusläste tidningen Pops topp 100 över världens bästa skivor. Och det är nog en sund utveckling.
 |
| Foto: Felicia Pettersson |
Nu ska det erkännas att jag har svårt att förhålla mig helt objektiv till Kjellvanders musik eftersom den har haft en personlig betydelse för mig under lång tid. Detta nådde sitt absoluta klimax i somras då han spelade på vår vigsel vilket gjorde att hans musik fick ytterligare ett symboliskt värde och skapade ett fantastiskt vackert och oförglömligt minne för resten av våra liv. Ni får kanske ha detta i åtanke när jag värderar Kjellvanders musik men mig veterligen finns det ingen svensk singer/songwriter som kan kombinera låtskrivande och framförande på samma höga nivå och konkurrera med internationellt aktade aktörer inom denna genre både i nutid och dåtid. För er som inte har gett Kjellvanders musik den tid som den förtjänar eller är nyfiken på mina favoriter kan ju alltid ta del av denna spotifylista:
Kjellvander - när jag själv får välja
I vilket fall är Kjellvander nu aktuell med ett nytt album,
The Pitcher, som sägs komma i månadsskiftet oktober/november. Att Kjellvander har bjudit in delar av Göteborgs symfoniorkester till inspelningarna i ett sörmländskt missionshus, där han numera huserar, lovar gott. En annan faktor som bidrar till att mina förväntningar är höga på den kommande skivan är att Kjellvanders musik har vuxit med hans egen ålder och mognad. Hans låtskrivarförmåga har alltid funnits där men hans röst och uttryckssätt känns allt säkrare och blir allt bättre med tiden. Från att på slutet av 1990-talet varit en talangfull artist som rört sig med karta och kompass i de amerikanska lo-fi-träsken har han gått till att på 2000-talet bli en utmärkt singer/songwriter och funnit sitt alldeles egna musikaliska landskap där han självsäkert vandrar omkring med ett fulländat lokalsinne. Därför är mina förväntningar på kommande plattan höga och det finns inget i detta filmklipp nedan som ändrar på detta. Tvärtom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar