Maggie Björklund: Shaken

Maggie Björklund är danska. Hon sjunger och spelar steelgitarr. Hon har varit med i en alt-countrygrupp kallad The Darleens. Det viktigaste av allt är dock att hon skapar smått fantastiska melodier, placerade i ett kargt, atmosfäriskt och vemodigt ljudlandskap någonstans i den amerikanska myllan. Melodier som får mig att vilja gråta. Och den känslan kan ju icke förringas. Jag verkar inte vara ensam om att fängslas av hennes förmåga för hon lockar onekligen till sig inflytelserika musikaliska kollegor att delta i hennes musicerande som Mark Lanegan, Jon Auer, John Parish, Calexico och Kurt Wagner.

Shaken är hennes andra soloskiva men den första jag har tagit del av. Musiken är besläktad med grupper som Lambchop, Tindersticks och Calexico. I likhet med de sistnämnda har hon en förmåga att få de instrumentala låtarna att kännas relevanta och intressanta. När hon sjunger blir det inte helt olikt det som hennes landsväninna Agnes Obel ägnar sig åt på ett föredömligt sätt. De klassiska referenserna finns där också när stråkar och steelgitarr inte sällan kombinerar om att hamna i förgrunden. Emellanåt när jag lyssnar tänker jag att det skulle ju kunna vara så här Sophie Zelmani hade kunnat låta om hon hade tagit ut svängarna lite mer. Det känns ju så självklart när Björklund gör det men i själva verket förstår jag att det nog inte är så enkelt.