Årets bästa album 2014

Ur ett politiskt perspektiv måste 2014 vara ett totalt misslyckat år. Åtminstone ur ett svenskt perspektiv. Det var inte helt oväntat även om det enbart är framtiden som kan ge oss den objektiva bedömningen. Vad som var mer oväntat var att 2014 blev året då dieseldoftande hårdrock på allvar kommit tillbaka och tog sin rättmätiga plats i min musiksamling igen och det är jag tacksam för. Orsakerna är i första hand en stigande ålder kombinerat med ett utökat pappaliv och i andra hand välljudande plattor med grupper som Mastodon och Opeth. Dessutom bjöd David Eugene Edwards på en hårdrockande nytändning med sitt Wovenhand.

Men det har också kommit utmärkta album med talangfulla och tillbakalutade singer/songwriters som Parker Millsap, Doug Paisley och John Fullbright. Upptäckten av okonventionella kvinnliga nordbor som Maggie Björklund och Jennie Abrahamson har förgyllt ett för övrigt fantastiskt bra musikår. Enligt mig det bästa sedan 2011. Så bra att allt inte ryms på en lista. Hur som helst, här summeras mitt subjektiva musikår med årets 20 bästa album:

1. Mastodon Once More 'round the Sun
Mastodon har en förmåga att kombinera tungt mörker med det melodiöst lättsmälta, progressivt jammande med arenadoftande allsångsrefränger utan att vare sig bli kliché, tråkigt komplicerade eller förutsägbara. Musik för stora öron där det finns många nyanser att upptäcka över tid.

2. Wovenhand Refractury Obdurate
David Eugen Edwards är tillbaka och det med en massa pånyttfödd domedagsenergi i bästa 16 HP-anda. Det mest hårda och intensiva, där närvaron är total, som jag någonsin hört från DEE. Gammal testamentlig kärlek rostar aldrig.

3. Parker Millsap Parker Millsap
Årets mest anonyme singer/songwriter-förmåga som inte får den uppmärksamhet han förtjänar när musikjournalister på den här sidan Atlanten ska summera musikåret. På denna bloggs årsbästalista har han en given plats. Synd bara att det inte är fler än skribenten plus några till som läser. Min blogg förtjänar dock inte fler läsare i samma utsträckning som Millsaps musik förtjäna fler lyssnare. Millsap visar i vilket fall att även när man håller sig benhårt till traditionen så kan det uppstå originalitet.

4. Doug Paisley Strong Feelings
5. John Fullbright Songs
6. Opeth Pale Communion
7. Leonard Cohen Popular Problems
8. Maggie Björklund Shaken
9. Jennie Abrahamsson Gemini Gemini
10. Rosanne Cash The River & The Thread
11. Robert Ellis The Lights From The Chemical Plant
12. Luluc Passerby
13. Strand Of Oaks Heal
14. Miranda Lambert Platinum
15. Rival Sons Great Western Valkyrie
16, The War On Drugs Lost In The Dream
17. The Afghan Whigs Do To the Beast
18. Lee Fields & The Expressions Emma Jean
19. Sturgill Simpson Metamodern Sound In Country Music
20. In Flames Siren Charms

Kent, Damon Albarn, Kevin Morby, First Aid Kit, Lera Lynn, Bonnie 'Prince' Billy, O'death, Christopher Denny, Sólstafir, Royal Blood, Weezer och Scott Matthews är andra artister som skulle ha kunnat var med på listan om dagsformen hade varit en annan. Fina album det med. Det finns helt enkelt för mycket musik men för lite tid.

Årets text tillhör inte helt överraskande Leonard Cohen med låten Almost Like The Blues:

There is no God in heaven
There is no hell below
So says the great professor
of all there is to know

But I've had the invitation
that a sinner can't refuse
It's almost like salvation
It's almost like the blues

God jul!