Tiotalets hundra bästa låtar! Plats 41 - 50

Det andra decenniet på det tredje årtusendet börjar gå mot sitt slut. Det måste summeras! Med en topp hundra över de bästa låtarna under detta årtionde.

41. Kacey Musgraves Merry Go 'Round, från albumet Same Trailer Different Park (2013)

Bästa låten från Musgraves genombrottsplatta är en uppgörelse med uppväxten och bakgrunden i de amerikanska sydstaterna med allt som hör därtill. Gjord med stil, finess, kärlek och en del sarkasm.

42. Charles Bradley Changes, från albumet Changes (2016)

Black Sabbath got soul. Inte minst när den nu framlidne Bradley tar sig an monsterballaden från 1972. Blev en svanesång för en kort men på många sätt unik artistkarriär.

43. The Lonely Wild  Buried In the Murder, från albumet The Sun As It Comes (2013)

En låt som säkert kommer falla i glömska i rockhistorien. Det är väl knappast någon som idag minns folkrockkvintetten från LA? Men jag tycker den här låten förtjänar ett bättre öde. De fläskar på med alla känslolägen på en och samma gång och skiter fullständigt i devisen att "less is more". Det funkar för mig.

44. Laura Marling Goodbye England (Covered In Snow). från albumet I Speak Because I Can (2010)

Under inledningen av detta decennium var Marling hela folkrockvågens gunstling då det blev lite för många yviga skägg som trängdes på scenen. Då var hon en ung, lovande brittiska med en stämma och anslag som för tankarna till Sandy Denny, Judee Sill och Linda Thompson.

45. Common & John Legend Glory, från soundtracket till Selma (2014)

Två rutinerade herrar inom modern soul och hiphop slår sina påsar ihop och gör ett alldeles utmärkt ledmotiv till filmen om medborgarrättsrörelsens, med Martin Luther King i spetsen, protestmarsch från Selma till Montgomery i Alabama 1965. Belönades även med en Oscar för bästa sång. Rättvist.

46. Daft Punk Giorgio by Moroder, från albumet Random Access Memories (2013)

Historien om Giorgio Moroders resa från pojkrummet till att bli en av discomusikens mest inflytelserika pionjärer låter kanske som ett underlag för en K-märkt dokumentär men inte för för en ny discodänga? Men Daft Punk får till och med denna berättelse att svänga. Framhäver vad de små detaljerna som ett "klick" kan betyda för känslan av musik.

47. Nathaniel Rateliff & The Night Sweats S.O.B, från albumet Nathaniel Rateliff & The Night Sweats (2015)

Rateliff tycks ha många strängar på sin lyra. Efter ett par gedigna soloplattor i sann skäggprydd singer/songwriter-anda kastade han sig in i en värld fylld av klassisk soul, r'n'b och rock'n'roll. Kanske inte nyskapande men väldigt underhållande.

48. Damien Jurado Working Titles, från albumet Maraqopa (2012)

Pålitlig "ensam man med gitarr" som fortsätter skriva bitterljuva sånger för lägerelden. När endast glöden och de ensamma är kvar.

49. Dawes I Can't Think About It Now, från albumet All Your Favorite Bands (2015)

Dawes kan sin rockhistoria och vet sina musikaliska rötter. Det känns tryggt om än ibland tråkigt korrekt. Som den mjukrock som växte fram i början av sjuttiotalet med artister som Jackson Browne, America, James Taylor och Eric Anderson. Men likt dessa herrar besitter Taylor Goldsmiths en unik känsla för fina, stillsamma och melankoliska melodier som får en att smälta i all sin ödmjukhet.

50. John Fullbright Jericho, från albumet From the Ground Up (2012)

Det kanske slutar med att John Fullbright stannar vid att bli en ung talangfull singer/songwriter. Han var blott 23 år då detta lilla mästerverk kom ut. Två år senare kom den utmärkta plattan Songs. Därefter har det varit tyst. Jag hoppas fortfarande på mer.

Tiotalets hundra bästa låtar! Plats 51 - 60

Det andra decenniet på det tredje årtusendet börjar gå mot sitt slut. Det måste summeras! Med en topp hundra över de bästa låtarna under detta årtionde.

51. Kendrick Lamar King Kunta, från albumet To Pimp A Butterfly (2015)

En av tiotalets kanske mest hyllade och kritikerrosade hiphop-aktörer höll nästan gå mig helt förbi om det inte hade varit för den här låten. Den bästa låten jag har haft i lurarna under mina löprundor som blir allt färre, kortare och tar allt längre tid. Men King Kunta är knappast orsaken till den utvecklingen.

52. Baroness Back Where I Belong, från albumet Yellow & Green (2012)

John Dyer Baizley och hans band har under tiotalet flörtat med en rad olika musikaliska stilar och funnit sin plats som en länk mellan Midlake och Mastodon. Ett av de mer dynamiska rockband som jag har tagit del av under detta decennium.

53. Lee Ann Womack All The Trouble, från albumet The Lonely, The Lonesome & The Gone (2017)

En låt som för tankarna till Sam Cookes Nobody Knows the Trouble I've Seen från 1963-års platta Night Beat. Det är knappast någon dålig referens. Stor popmusik, i all sitt mörker, framförd av en luttrad Nashville-artist som både fått erfara framgångens sötma och dess bittra eftersmak.

 54. Kasey Chambers & Shane Nicholson Adam & Eve, från albumet Wreck & Ruin (2012)

Det tidigare äkta paret, Chambers & Nicholsons, uppbrott kanske började här. Vad vet jag. Kanske ett något uttjatat tema men jag går på det varje gång jag hör det. Australiensisk country då den är som bäst.

55. The Mastersons Fight, från albumet Transient Lullaby (2017)

Texas möter Brooklyn och ur det äkta paret Chris Mastersons och Eleanor Whitmores stämmor ljuder bitterljuv hipster-country. Här i en akustisk live-version.

56. Christian Kjellvander Good Child, från albumet A Village: Natural Light (2016)

Kjellvander har kanske inte bjudit på lika många självklara låtar som under tidigare decennium men har däremot utvecklats till att bli en alltmer fullfjädrad albumartist. Den här låten utgör ett klimax i hans, i mitt tycke, starkaste platta från tiotalet.

57. Eilen Jewell Rio Grande, från albumet Sundown Over Ghost Town (2015)

Eilen Jewell gjorde decenniets bästa Calexico-låt. Jewell bjuder på lite tillbakalutad mariachi-gung som Tarantino säkerligen skulle haft användning av i något av hans soundtrack..

58. St. Vincent Los Ageless, från albumet MASSEDUCATION (2016)

Annie Clark gör sin betraktelse över västvärldens Babylon.

59. Säkert! Allting flyter, från albumet Däggdjur (2017)

Annika Norlin besitter en unik förmåga att med pennan i hand sätta ord på det mesta komplicerade här i livet och får det att låta så självklart och enkelt.

60. Cody ChesnuTT Don't Wanna Go Other Way, från albumet Landing On A Hundred (2012)

En låt med ett budskap som knappast går att misstolka. Det är tydligt och upprepande. Nästan tjatigt. Men den till synes uppriktiga och ärliga desperation Chesnutt blottlägger smittar av sig.

Tiotalets hundra bästa låtar! Plats 61 - 70

Det andra decenniet på det tredje årtusendet börjar gå mot sitt slut. Det måste summeras! Med en topp hundra över de bästa låtarna under detta årtionde.

61. Ashley Monroe Dixie, från albumet The Blade (2015)

En blivande country-klassiker finns att hämta i Monroes uppgörelse med sydstaterna. Snyggt och stilrent i all sin enkelhet.

62. Sólstafír Bláfjall, från albumet Berdreyminn (2017)

Jordens urkraft koncentreras i ett isländskt vulkanutbrott. På ett musikaliskt plan. Island har en förmåga att trots sin ringa befolkning ändå hamna i händelsernas centrum. Det har de visat under tiotalet. Både på fotbollsplanen, inom geologin och på musikscenen.

63. Brandy Clark Stripes, från albumet 12 Stories (2014)

Orange Is The New Black blev en av tiotalets mer omtalade TV-serier. Brandy Clarks låt har egentligen inget med den serien att göra men låtens tematik ger uppenbara referenser. Bra låt är det, hur som helst. Håller längre än serien.

64. Agnes Obel The Curse, från albumet Aventine (2013)

Dansk export av atmosfärisk och ambient popmusik har visat sig vara framgångsrik. Agnes Obel är en av de främsta inom sitt gebit, där klassiska arrangemang möter vemodiga popmelodier.

65. Loney Dear Hulls, från albumet Loney Dear (2017)

Emil Svanängen är ett musikaliskt geni som när man ser honom live tillsynes sprudlar av talang och idéer. Ibland så att det nästan spricker i sömmarna och det känns som det är svårt att få ihop det. Men när så sker uppstår magi.

66. Band of Horses Factory, från albumet Infinite Arms (2010)

Seattle-kvintetten, med Ben Bridwell i spetsen, kom levande ur skäggrocks-hypen på nollnolltalet och bjöd på en rad trivsamma, tillbakalutade och bitterljuva låtar även under det efterföljande decenniet. Det här är en av dem. Mindre riff och mer melodi.

67. Bill Fay Jesus, Etc, från albumet Life Is People (2012)

Wilco gjorde en av nollnolltalets bästa låtar. Bill Fay plockade upp på sin lyckade comeback-platta och då blev det en av tiotalets bästa låtar. Fays version synliggör ytterligare en dimension av en stor poplåt.

68. Brent Cobb Let The Rain Come Down, från albumet Shine On A Rainy Day (2016)

Brent Cobb förenas med sin kusin, stjärnproducenten, Dave Cobb och bitterljuv musik uppstår.

69. Andrew Bird Lusitania, från albumet Break It Yourself (2012)

Fin duett mellan två musikaliska begåvningar. Andrew Bird gästas av St. Vincent, aka Annie Clark som blåser liv i Birds produktion som emellanåt haft en tendens att gå i stå. Trots all musikalisk genialitet han besitter.

70. Miranda Lambert Runin' Just In Case, från albumet The Weight of These Wings (2016)

En av Nashvilles klarast lysande stjärnor har under detta decennium visat att hon har många strängar på sin lyra. Den mest självklare arvtagaren till Dolly Parton.

Tiotalets hundra bästa låtar! Plats 71 - 80

Det andra decenniet på det tredje årtusendet börjar gå mot sitt slut. Det måste summeras! Med en topp hundra över de bästa låtarna under detta årtionde.

71. case/lang/veirs Behind The Armory, från albumet case/lang/veirs (2016)

Kvinnliga supertrios har varit lite av tiotalets signum. Inspirerade av Parton/Harris/Ronstadt och Kicki/Bettan/Lotta visade Neko Case k.d. Lang och Laura Veirs tillsammans är man mindre ensam.

72. Kent Svart snö, från albumet Tigerdrottningen (2014)

Kent avslutade med fanan i topp och blev Sveriges bästa rockband för tredje decenniet i rad.

73. Iron & Wine Tree By The River, från albumet Kiss Each Other Clean (2011)

Det är inte allt jag hör från Sam Beam som får mig på fall. Tiotalet har varit ganska ojämnt. Men när han får till det blir det smått fantastiskt i all sin enkelhet.

74. Sean Rowe The Very First Snow, från albumet New Lore (2017)

Sean Rowe har en majestätisk röst som är svår att förhålla sig likgiltig inför. I sina bästa stunder intar han rollen som en hybrid av Nick Cave och Leonard Cohen. I likhet med dessa två giganter drar sig inte Rowe för att berätta om de mörka sidorna av tillvaron.

75. Blake Mills If I'm Unworthy, från albumet High Ho (2014)

Producentrock del 1. En spännande ljudbild kan snabbt bli tröttsam såvida den inte kombineras med en tillräckligt bra låt. Det lyckas Mills med här.

76. Jonathan Wilson Future Vision, från albumet Fanfare (2013)

Producentrock del 2. Wilson har varit en attraktiv samarbetspartners för flertalet artister under tiotalet. Allt från Dawes och Father John Misty till Roger Waters och Graham Nash har anlitat Wilson som producent eller medmusikant. Och det är svårt att blunda för hans talang även om hans egna produktioner tenderar att sväva iväg i droginpyrd psykedelia. Men den här låten är helt lysande!

77. Lost In The Trees This Dead Bird Is Beautiful, från albumet A Church That Fits Your Needs (2012)

En fin låt från ett av decenniets vackraste album om det mörkaste vi kan uppleva.

78. Lars Bygdén The Hole, från albumet LB (2012)

Lars Bygdén har gått igenom personliga sorger under det årtionde som har gått. Hans musik har aldrig känts lika ärlig och uppriktig som nu. Den känns ända in i själen. Här med assistans av den musikaliska själsfränden Christian Kjellvander

79. The Roots TheOtherSide, från albumet Undun (2011) 

The Roots är fortfarande än av få hiphopaktörer som fortfarande intresserar mig. Det är kanske jag som blivit gammal. Men Undun är en utmärkt platta.

80. John Gorka Procrastination Blues, från albumet Bright Side of Down (2014)

En text som de flesta sympatiska människor kan relatera till på något plan.