En riktigt svensk midsommar

Midsommar närmar sig och vad passar sig då bättre än att, inför denna högtid för alla nationalromantiker där ute, rikta fokus mot den svenska pop- och rockmusiken. Även om jag inte tycker mig tillhöra denna skara nationalromantiker så vill jag ändå visa min uppskattning gentemot den svenska musiken. Vad gäller inhemsk pop och rock så gillar jag, med några få undantag, främst artister som väljer att sjunga på det egna språket. Undantagen är bland andra Christian Kjellvander, Ebba Forsberg och Loney Dear som har bevisat att de kan stå sig starka även vid en internationell jämförelse, men för övrigt gör sig den svenska musiken som bäst när den framförs på svenska. Förmågan att skapa något unikt blir av naturliga skäl lättare och efterapningarna av främst brittiska och amerikanska artister blir inte lika uppenbara. Det tydligaste exemplet är när en av mina favoritgrupper, Kent, försökte sig på en internationell lansering genom att översätta sina skivor till engelska. Resultatet blev att de lät som tråkigt Coldplay eller som ett radioanpassat Radiohead. Men på svenska känns dessa skivor fortfarande angelägna, vilket framgår av listan nedan över mina 10  favoritalbum på svenska. Eftersom urvalsprocessen har varit svårare och mer krävande än vad jag först trodde så ger jag även förslag på komplement eller alternativ till respektive album. Det kan vara en skiva av samma artist som är näst intill lika bra, eller en skiva där det finns beröringspunkter med varandra. Kopplingarna kan vara mer eller mindre tydliga, men jag överlämnar åt läsaren själv att försöka se kopplingarna.

Jag presenterar även en spotifylista med samma tema som ni eventuellt kan ta del av under midsommarhelgen. Den är dock inte gjord för dans runt midsommarstången, utan snarare för den som håller sig vaken och begrundar sitt öde när midsommarfesten har lagt sig och glädjen har övergått till vemod i betraktelse av att solen går upp igen och midsommardagen gryr. Vid den tidpunkt då man inser att vi går mot mörkare tider igen. Jag vet inte om ni blir mer lockade av att lyssna med denna beskrivning, men skitsamma. Det är bra musik på svenska!

Tio-i-topp över svenska favoriter:

1. Eldkvarn Limbo (1999)
En slags comebackskiva för kungarna från Broddvägen som gjordes innan Plura förvandlats till en TV- och bloggkändis på allvar. Blev början på en ny framgångsera för gruppen, trots att denna LeMarc-producerade skiva är en av de mörkaste och vemodigaste i gruppens katalog. Eldkvarns svar på Dylans Time Out Of Mind. Fantastiskt bra och texterna är de bästa som Plura har skrivit och därmed svensk rockhistoria.
Komplement: Eldkvarn Kungarna från Broadway (1989)

2. Kent Hagnesta Hill (1999)
Paradoxalt nog var det detta album med Eskilstunagruppen som det tog längst tid för mig att uppskatta och nu, ett drygt decennium senare, rankar jag den som deras bästa album i hård konkurrens med efterföljaren Vapen & Ammunition. Kanske var det för att jag aldrig riktigt gillade singeln Musik Non Stop, men den finner sin plats på albumet som helhet, där gruppen skapar en lyckad mix av distade gitarrer och elektroniska influenser kombinerat med fantastiska melodier och bitvis riktigt bra texter. Gruppen lyckas här bättre än någon annan svensk grupp eller artist förmedla det svenska vemodet i ett arenarockande format, utan att det känns krystat eller jobbigt pretentiöst.
Komplement: Kent Vapen & Ammunition (2002)

3. John Holm Sordin (1972)
En doldis i svenskt musikliv som är det närmaste man kan komma en svensk version av Bob Dylan. Vacker melankoli med texter, som utöver Dylan, för tankarna till  Townes Van Zandt och den amerikanska singer/songwriter-traditionen. Ingen slump att han efter ett par framgångrika år i Sverige på 70-talet fann sin hemvist och emigrerade till just Amerika. Holms skivor från tidigt 70-tal har varit en stark inspirationskälla för de flesta svenska låtskrivare som valt att göra rockmusik på det egna språket.
Komplement: John Holm Lagt kort ligger (1974)

4. Säkert Facit (2010)
Annika Norlin är i mitt tycke den bästa nutida textförfattaren inom svensk popmusik och med sitt andra album visade hon kan kombinera sitt norrländska svårmod med energi och svängiga popmelodier.
Komplement: Perssons Pack Öster om Heden (2009)

5. Jakob Hellman ...och stora havet (1989)
Finns med på nästan alla listor av denna typ och kräver ingen närmare presentation. En poppärla i svensk musikhistoria. Jakob Hellman klev in på den svenska popscenen som en kritiker- och publikfavorit iklädd Elvis Costello-brillor och sedan dess har han varit ständigt aktuell med en uppföljare som aldrig lär komma.
Komplement: Kent Kent (1995)

6. Ola Magnell Höstkänning (1977)
Magnell är i högform och slår åt alla håll och kanter. Åt höger och vänster, uppåt och nedåt, inåt och utåt. Perfekt mix av frustration, vemod och politisk analys ackompanjerad av en imponerande mängd välkända svenska och amerikanska musiker. Skivan är delvis inspelad i USA, bland annat i kultförklarade Muscle Shoals-studion. Texterna är tidstypiska, men känns ändå relevanta än idag och Magnell visar att han har en av de vassaste pennorna i den svenska rockmusikhistorien.
Komplement: Ola Magnell Nya Perspektiv  (1975)

7. Lill Lindfors Du är den ende (1967)
Liksom Hellman är detta en skiva som ständigt hyllas som en av de bästa svenska popskivorna. På 80- och 90-talet var Lindfors främst framträdande personlighet inom TV- och underhållningsbranschen. En sympatisk, charmig och duktig sådan, men på 60- och 70-talet var hon en fulländad popartist med vacker röst och fina skivomslag. Som en svensk Francoise Hardy.
Komplement: Lill Lindfors Mellan dröm och verklighet (1970)

8. Peter LeMarc Det som håller oss vid liv (2003)
LeMarcs texter kan bli så läskigt personliga och närgångna att det blir jobbigt att lyssna. Men på denna skiva med mörka och självrannsakande texter hittar han de rätta formuleringarna och lyckas fånga en vacker melankolisk känsla. Hans röst är framträdande i kombination med en avskalad produktion som skapar en intensiv närvaro som kan liknas vid Christian Kjellvanders senaste soloskivor.
Komplement: Peter LeMarc  Sjutton sånger - LeMarc sjunger LeMarc (2005)

9. Orup Orup (1988)
Orups förmåga att skapa medryckande och enkel popmusik med refränger som etsar sig fast är imponerande. Kanske är det av nostalgiska skäl och att det var denna skiva som blev min första nördiga musikupplevelse, men jag har överseende med de banala och bitvis pinsamma texterna. Tycker fortfarande det här är riktig bra, även om jag rodnar lite när jag erkänner det.
Komplement: Eric Gadd Hurra du lever, pang du är död! (1989)

10. Tomas Andersson-Wij Ett slag för dig (2000)
Inledande låten Sanningen om dig är en av de vackraste låtarna som skrivits på svenska. Pretentiös och ambitiös musik med andliga undertoner i texterna där det går att finna referenser i ovan nämnda Holm, Magnell och LeMarc. Trots detta känns skivan jordnära och är fortfarande TAW:s bästa album som håller än.
Komplement: Jonathan Johansson Klagomuren (2011)

Artister som nästan kom med eller skulle gjort sig förtjänade av en plats på listan om samlingsskivor hade fått räknas med är bland andra Olle Ljungström, Thåström, Bob Hund, Thomas Di Leva och  Freddie Wadling. Ebba Forsbergs svenska tolkning av Cohen var också en het kandidat, men föll på att det var en ren coverskiva. En del av er som läser saknar säkert namn som Cornelis Vreesvijk, Ratata, Ulf Lundell, Mikael Wiehe, Pugh Rogefeldt, Lars Winnerbäck, Per Gessle, Lustans Lakejer eller kanske rent av Mats Ronander osv. Den svenska punken och hiphop lyser också med sin frånvaro. Men då får ni tänka att detta enbart är min personliga lista och det finns absolut inga högre ambitioner än så. Som alla andra nördiga listor av detta slag så får man ta den för vad det är och skulle ni fråga mig efter sommaren skulle jag säkerligen tycka annorlunda, men förhoppningsvis håller ni med mig i något fall. Ni hittar fler av mina svenska favoriter på denna låtlista:

Broken Record - En svensk sommar (jun 2012 v.25/26)

Ha nu en glad midsommar!