När fotbollsresultaten i EM går en emot och livet som lärare denna tid på året lätt leder till utmattning av ständiga betygsfunderingar, så kan det vara förlösande att få utlopp för sina aggressioner och frustration genom att fly in i den dieseldoftande metalvärlden. Hårdrock är ingen genre jag är allt för ofta ger mig in i, även om det var denna musikstil som i de yngre tonåren på allvar väckte mitt intresse för musik, men det är därför desto roligare när jag väl besöker gitarriffens och dubbelkaggarnas förlorade land. Lite som att återse en gammal kompis från högstadiet som man felaktigt trodde att man hade växt ifrån. Jag tycker dock den moderna hårdrocken är svår och jag hittar sällan rätt, men det finns dock en favorit som jag här vill slå ett slag för.
Den skiva som har blivit en personlig favorit är Mastodons The Hunter (2011). Mastodon är kanske 2000-talets mest hyllade hårdrocksgrupp och de spelar en trashorienterad hårdrock med influenser från progressiv metal och 1970-talets psykedeliska rock framfört av band som Yes och Genesis. Låter kanske inte särskilt lockande för den gemene popnörden, men när allt vill sig väl och sinnesstämningen är den rätta, så passar sig denna typ av energikrävande hårdrock mig perfekt. Jag lyssnade en del på deras tidigare skivor Crack the Skye (2009) och Blood Mountain (2006) och har uppskattat dem, även om deras återkommande taktbyten får mig emellanåt att tycka att de blir allt för progressiva för min smak. Utvecklingen går dock ur mitt perspektiv åt rätt håll och på deras senaste skivan ägnar de sig de åt lite rakare hårdrock och närmat sig stoner rock-soundet, den genre som fick ett uppsving på 2000-talets inledning med hjälp av band som t.ex. Queens of the Stone Age, men med lite mer aggressiv energi och högre tempo. Inbitna metalpuritaner skulle säkert hävda att de gått mot det mjukare och kommersiellare hållet och faktum är att The Hunter är den skiva ur bandets diskografi som inte helt oväntat nått högst upp på Billboardlistan (10:e plats). Men det passar en sporadisk hårdrocksturist som mig bra.
För er som inte har som vana att besöka hårdrocksgenren så vill jag uppmana er att lyssna på låtar som Curl Of The Burl, All The Heavy Lifting och Stargasm innan ni på förhand dömer ut något. Om ni inte gillar det ni hör så får ni tänka att det åtminstone fyller en funktion och ger energi till frustrerad lärare som väntar på ett ännu mer förlösande sommarlov. Det är bara en liten bit kvar nu...
Andra hårdrocksalbum som jag under den senaste åren funnit glädje i är Graveyards Hisingen Blues (2011) och Volbeats Guitar Gangsters & Cadillac Blood (2008). Så då vet ni lite mer var i metalvärlden ni kan hitta mig. Rock on!
Den skiva som har blivit en personlig favorit är Mastodons The Hunter (2011). Mastodon är kanske 2000-talets mest hyllade hårdrocksgrupp och de spelar en trashorienterad hårdrock med influenser från progressiv metal och 1970-talets psykedeliska rock framfört av band som Yes och Genesis. Låter kanske inte särskilt lockande för den gemene popnörden, men när allt vill sig väl och sinnesstämningen är den rätta, så passar sig denna typ av energikrävande hårdrock mig perfekt. Jag lyssnade en del på deras tidigare skivor Crack the Skye (2009) och Blood Mountain (2006) och har uppskattat dem, även om deras återkommande taktbyten får mig emellanåt att tycka att de blir allt för progressiva för min smak. Utvecklingen går dock ur mitt perspektiv åt rätt håll och på deras senaste skivan ägnar de sig de åt lite rakare hårdrock och närmat sig stoner rock-soundet, den genre som fick ett uppsving på 2000-talets inledning med hjälp av band som t.ex. Queens of the Stone Age, men med lite mer aggressiv energi och högre tempo. Inbitna metalpuritaner skulle säkert hävda att de gått mot det mjukare och kommersiellare hållet och faktum är att The Hunter är den skiva ur bandets diskografi som inte helt oväntat nått högst upp på Billboardlistan (10:e plats). Men det passar en sporadisk hårdrocksturist som mig bra.För er som inte har som vana att besöka hårdrocksgenren så vill jag uppmana er att lyssna på låtar som Curl Of The Burl, All The Heavy Lifting och Stargasm innan ni på förhand dömer ut något. Om ni inte gillar det ni hör så får ni tänka att det åtminstone fyller en funktion och ger energi till frustrerad lärare som väntar på ett ännu mer förlösande sommarlov. Det är bara en liten bit kvar nu...
Andra hårdrocksalbum som jag under den senaste åren funnit glädje i är Graveyards Hisingen Blues (2011) och Volbeats Guitar Gangsters & Cadillac Blood (2008). Så då vet ni lite mer var i metalvärlden ni kan hitta mig. Rock on!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar