Med tanke på i vilka populärkulturella kretsar jag har fostrats vore det lätt för mig att ha kritiska synpunkter på Miranda Lamberts till synes kommersiella, ytliga och glättiga framtoning. Det handlar ju om mainstream-musik från den amerikanska sydstaternas bredaste motorvägar. Även om videon nedan rent visuellt ger sken av något annat. Men om jag skulle komma med sådana tunna argument skulle jag ha fel och falla på eget grepp. Det är knappast vad en verklig musikvän eftersträvar. Hennes senaste album, Platinum, låter fantastiskt och ligger helt i linje med den kvinnliga "outlaw"- country som hon på egen hand och som medlem i Pistol Annies varit med och utvecklat de senaste åren. Hon har även haft en viss draghjälp av artister som Kacey Musgraves och Lindi Ortega. Åtminstone för att fånga min countryfierade del av musikhjärtat. En del som växt under det senaste decenniet.Hennes kaxiga attityd, musikaliska talang kombinerat med träffsäkra melodier får mig att utnämna henne till en Dolly Parton för 2010-talet. Eller åtminstone en Linda Ronstadt, eftersom hon inte värjer sig för integrera rockmusik i sina låtar. Dessutom lite jämnare i låtmaterialet än vad hennes manliga motsvarighet, Eric Church, lyckades prestera på dennes senaste skiva även om jag med glädje lyssnar på dem båda just nu. Topparna är lika höga hos dem båda men Lambert vinner i högsta lägsta-nivå. Årets sommarmusik för timmar i bil och solsken. I väntan på något nytt. Ett barn kanske. Hen ska få heta Miranda. Jag ska bara förankra det hos min fru först...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar