Dessa två händelser har fått mig att fundera på följande saker:
När tillvaron förändras hastigt, som i mitt fall när man får ett barn vilket givetvis är av positiv natur, så söker jag mig bort från samtidens flyktiga vindar och letar efter det genuina och tidlösa inom pop- och rockmusiken. Artister som håller över tid och rum, vars musik får en att tro på existensen av tidlöshet. Det har gjort att jag de senaste veckorna lyssnat på Paul Simons och Esbjörns Svenssons musik. Två genier varav den senare tyvärr försvann alldeles för tidigt. Lyckligtvis finns hans musik som komponerades i hans fantastiska jazztrio förevigad. Musik som utgör balsam för en själ som i förändringens tider kan befinna sig i uppror med sig själv. Musik som i slutändan hjälper en att förstå hur lyckligt lottad man är och tränger undan inre demoner som argumenterar för det omvända.
En annan fundering som dök upp är var det Göteborgsbaserade indierockbandet Mufflon 5 tog vägen efter tre gedigna plattor på mitten av 1990-talet? Någon som vet? Jag har i alla fall återupptäckt deras album då jag varit nere i källan och rotat bland gamla CD-skivor. Jag insåg att jag gillar dem fortfarande. Melodiös gitarrrock med spår av Dinosaur Jr och Sebadoh som stack ut lite från den för övrigt tillsynes smogtäckta svenska indiepophimlen på 90-talet. Men det kanske är tonårsnostalgi som påverkar mitt omdöme. Inget fel med det men alltid något att beakta i förändringens tider och en stigande ålder.
Klara heter hon. Min dotter alltså. Hon är fantastisk. Precis som sin storebror. Jag älskar dem. Därför kommer kanske inte blogginläggen vara lika frekventa i fortsättningen. Det är nog ett gott tecken. Att bara njuta av musiken duger lika gott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar