My Morning Jackets vattenfall

Det kanske är en och annan läsare som inte tror mig när jag hävdar att jag aldrig skulle vilja ha en yrkesroll musikjournalist. Det kan ju lätt misstas att denna blogg är ett bittert substitut för en utebliven karriär av detta slag. Men om den är ett substitut, vilket jag återkommer till, är det åtminstone inte av den anledningen. Det finns flera skäl till detta. Ett är att jag trots allt trivs ganska bra med mitt jobb som lärare. Ett annat att jag vet att de finns tillräckligt många som gör det bättre och är ganska nöjd med att ha en undangömd plattform som denna amatörmässiga blogg på hobbynivå. Ett tredje är att jag inte skulle vilja recensera album med mina favoritartister. Som till exempel My Morning Jackets senaste platta Waterfall. Jag vill ju sätta högsta betyg på allt de gör trots att jag vet inte de inte alltid förtjänar det ur ett par nyktra ögon sett.

Efter att ha levt med den en helg kan jag konstatera att det är ett album som spretar och skaver i kanterna men jag kan ju som vanligt inte låta bli att uppskatta nästan allt de tar sig för. Jim James röst och lyrik kombinerat med gruppens musikaliska vidsynthet gör att det alltid är spännande att följa med på deras äventyr. Oavsett om de väljer att göra sparsmakad indierock eller fläskig FM-rock för de breda vägarna. Så även om jag får medge att det troligtvis inte kommer att rankas som deras starkaste album när deras karriär en gång summeras kan jag inte låta bli att hängivet följa med på den musikaliska färd de bjuder på även denna gång. För här finns åtminstone en handfull låtar som håller yppersta toppklass i mina mått mätt.

Inledande Believe (Nobody Knows) kombinerar James soloutflykter med gruppens tidigare produktioner på ett smakfullt sätt. Den slagkraftiga vändningen i det för övrigt hypnotiska och progressiva titelspåret In It's Infancy (Waterfall) får mig att rycka till på ett skönt sätt. Den sparsmakade balladen Get The Point är en sån där låt gruppen bjudit på vid flertalet tillfällen tidigare men är ett skäl till varför jag gillar dem så mycket. Singelspåret Big Decisions kändes alldaglig första gången jag hörde den men har växt sig allt starkare ju mer jag haft den i lurarna. Avslutande balladen Only Memories Remains skapar en sån där magiskt själfull och melankolisk stämning som gör My Morning Jacket till världens bästa, just nu levande, rockband och bevisar James storhet som sångare och låtskrivare.

Jag ska dock erkänna att denna blogg är ett substitut för något trots allt. För innerst inne finns det en pubertal High Fidelity-dröm om att en gång i livet få äga en egen skivaffär där jag skulle kunna nörda ner mig i välljudande musik och kunna sprida den vidare till musikentusiaster av alla dess slag. Men eftersom de ekonomiska förutsättningar inte är de bästa och marknaden inte riktigt går i den riktningen jag önskar så får jag nöja mig med en blogg istället. Men namnet på skivaffären är redan spikat. It Beats 4 U ska den heta. Ge mig en lokal och ett generöst "starta eget"-bidrag så öppnar den inom kort i en stad nära dig.