#17: My Morning Jacket Z (2005)
My Morning Jacket är 2000-talets bästa rockband. Så är det bara. Det går inte att ifrågasätta. Inte för att de nödvändigtvis har gjort de bästa plattorna men summerar man deras produktion så har de gjort den bästa musiken totalt sett. Okej, jag erkänner, jag har knappast hört allt så påståendet är givetvis subjektivt som allt annat på denna blogg men det kändes kul att skriva och för stunden helt rätt.
Likt flertalet av mina favoritartister har de mognat med tiden. De har ingen självlysande debut som de måste hävda sig emot och leva upp till. Istället har de utvecklats på varje album de släppt, tagit in nya influenser och förskönat sitt sound. Z är deras fjärde fullängdsalbum och deras ditintills mest homogena och helgjutna. Bitarna och beatsen föll på plats. Föregångarna är emellanåt fantastiska men skulle ha gynnats av ett lite mer sparsmakat urval. Z har topparna men egentligen inga dalar. Arenadoftande collegerockhits varvas med hypnotisk och melodiös folkrock, själfulla elektroniska indiebeats och avslutas med den majestätiska balladen Dondante där något så ovanligt som ett välljudande saxofonsolo får utgöra albumets klimax. Det blir sällan bättre än så här. Inte ens E Street Band gör det snyggare.
We are the innovators, they are the imitators
Få grupper kan leva upp till en sådan textrad på 2000-talet. Men Jim James & Co kan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar