Kjellvander på högsta möjliga volym

Det är lätt hänt att man lever ett till synes lyckligt liv men förleds av villfarelsen att nedtonad och lugn musik lämpar sig att lyssna på låg volym. Som bakgrundsmusik. Det är helt fel. För att nyanserna i produktionen ska ges rättvisa är det inte sällan just när du lyssnar på dessa plattor som du behöver skruva upp volymen ett snäpp och avnjuta musiken i sin helhet för att bli omringad och slutligen, förhoppningsvis, uppslukad av musiken. Annars finns det risk att musiken faller tämligen platt och upplevs som slätstruken. Detta är Christian Kjellvanders senaste platta, A Village: Natural Light, ytterligare ett bevis på.

Att jag har förväntningar på en ny platta med Kjellvander är nog knappast någon som förvånas över. Jag värderar hans produktioner högt och det är sällan jag har blivit besviken på något som kommit från hans håll under de senaste 15 åren. Men det är heller inte ofta förväntningarna överträffas. Inte som denna gång. För den nya plattan är nog egentligen det mest helgjutna jag har hört från honom. Åtminstone som album i sin helhet betraktat. Låtarna har funnits på tidigare album, inte minst på 2007 års mästerverk I Saw Her From Here...  men på denna skiva blir det tydligare att låtarna utgör pusselbitar i något större. Det är helheten som är det centrala. Ungefär som på ett album ur Mickey Newburys An American Trilogy eller Scott Walkers fjärde soloplatta. Richard Hawleys Truelove's Gutter är ett mer samtida exempel. Det går även att dra referenser till Gene Clarks främsta verk, Nick Caves senaste och Bill Callahan. I likhet med nämnda Hawleys utmärkta platta bygger låtarna upp en nervkittlande sinnesnärvaro för att i slutet av plattan nå ett klimax i form av ett sparsmakat men desto mer effektfullt crescendo. I Kjellvanders fall kan det höras i näst sista låten Good Child.

Föregångaren The Pitcher, från 2013, var en lovande inledning på något nytt i Kjellvanders musikaliska utveckling. Bitvis kändes det dock inte som att alla goda ambitioner blev lika effektfulla som de hade varit i teorin. Plattorna är tydligt besläktade med varandra, men A Village: Natural Light, känns mer genomarbetad och helgjuten i sin ljudbild. Som att Kjellvander har haft modet att fullfölja sin ambition fullt ut. Stämningen är ödesdigert vacker med en suggestiv inramning. Melodierna kommer och går men det är något större som består. Jag hör det dock först när jag lyssnar på plattan på högsta möjliga volym som tillåts i ett flerfamiljshus. Men det är väl knappast någon som kan klaga? För det här låter riktigt bra. I annat falla får jag väl flytta till ett hus. Ett hus på landet.