Procol Harum - A Salty Dog

I min insnöade tillvaro har Procol Harum med sin monsterballad A Whiter Shade Of Pale klassificerats som One-Hit-Wonders. En grupp jag trodde jag aldrig skulle behöva bry mig om. Jag visste inte bättre förrän nu. Jag sitter vid skrivandets stund och lyssnar på A Salty Dog från 1969, gruppens tredje platta, och hittar ett gediget album med en massa guldkorn. Progressiv bluesrock är kanske inte en genrebeskrivning jag normalt sätt går igång på men om det är något jag lärt mig under 25 års aktivt musiksökande i alla möjliga tänkbara format så är det att genreindelning sällan är något att bry sig om. Det blir oftast bara en vilseledande begränsning snarare än en vägledning.

På A Salty Dog flörtar Procol Harum, vars historik verkar vara lika komplicerad som exempelvis Fleetwood Mac, med många olika stilar. Givetvis en massa bluesrock men även country, folk, soul och klassisk musik. Jag vet i ärlighetens namn inte så mycket om musikens tillkomst men hoppas bara att inte fler än jag gör misstaget och låter deras plattor passera obemärkt i vinylbackarna under alldeles för lång tid. Bara det storslagna och inledande titelspåret är värd en hundralapp eller två. Men det är klart, sånt hittar väl folk på nån billig streamingstjänst nu för tiden. Det är ju bara jag som är sen på bollen.