#16: Kasey Chambers The Captain (1999)
Jag vet inte längre exakt när mitt intresse för countrymusiken egentligen började. Var det Cash, Nelson eller Townes? Det var iallafall någon gång i slutet av det förra årtusendet och jag minns att Kasey Chambers var en viktigt del av det hela. Att min väg till den amerikanska sydstatscountryn gick över Australien gjorde mig inget ont. Det var tack vare Chambers lättillgängligt direkta men samtidigt vemodigt lågmälda låtar som jag fick upp intresset för artister som Emmylou Harris, Dolly Parton, Gillian Welch och Lucinda Williams.
Hennes kritikerrosade debut håller väl än idag och tillhör nog fortfarande hennes starkaste album. Uppbackad av hennes musikaliska familj där hennes pappa musicerar och brorsan producerar. Men det råder ingen tvekan om vem som är den klarast lysande stjärnan i sammanhanget. Den främsta styrkan finns i hennes röst som trots sin tonsäkerhet tenderar att spricka av känslor av de texter som upplevs som ytterst personliga. Jag smälter varje gång jag hör den och därför har jag vid återkommande tillfällen uppmärksammat hennes senare plattor. Främst duettskivorna med ex-maken Shane Nicholson. Det har ofta varit bra men jag har aldrig blivit lika hänförd som jag blev av hennes debut. Kanske var det nyhetens behag i insikten om vilket enormt musikaliskt landskap som låg oupptäckt framför mina fötter.
Komplement: Lucinda Williams Car Wheels On A Gravel Road (1998), Shelby Lynne I Am Shelby Lynne (1999) och Gillian Welch Revival (1996)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar