onsdag 16 januari 2019

Nittiotalets bästa album - #12

#12: Dinosaur Jr Where You Been (1993)



J Mascis sångstil är unik i sitt slag. Ena stunden låter han som Neil Young på nedåttjack för att sedan brista ut i skör falsett som till och med kan göra Antony Hegarty grön av avund. Likväl som den tillhör gruppens styrka  kan den bli dess last. När energin i musiken saknas blir det släpigt och tungrott vilket gör att jag inte orkat ta till mig av hela Dinosaur Jr:s katalog. Men på Where You Been finns den nästintill perfekta balansen mellan melankoliska, lättsmälta popmelodier, skramligt gitarrmangel, bitterljuva stråkarrangemang och J Mascis röst. Det här är gruppens mest lättillgängliga alster. Deras motsvarighet till Neil Youngs Harvest och i mitt tycke deras bästa. Musik som förenade såväl flanellklädda hårdrockare som modemedvetna popsnören.

Det här är kanske en platta som förtjänar en högre plats på listan. Men jag hade inte tålamod att vänta. Lägg ut! Lägg ut!

Komplement: Sebadoh Harmacy (1996) och Dinosaur Jr Green Mind (1991)



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar