#13: Built To Spill Perfect From Now On (1997)
Denna våg sammanföll med att CD-formatet hade befästs vilket med tiden har kommit att bli till dess nackdel. Grupper som Pavement, Sebadoh, Archers of Loaf och Guided By Voices blev stilbildande och lyckades förena ett spartanskt gitarrmangel med fina popmelodier och finurliga texter framförd med Neil Young-inspirerad röst där det fanns en nonchalant attityd till tonsäkerhet. Något som banade väg för efterföljande framgångsrika falsksångare som Håkan Hellström för svensk del och Jack White på den internationella scenen. För egen del stannade intresset vid en handfull av album som kan förknippas med denna genre. Allt för ofta tenderade albumen innehålla alldeles för många låtar där de överflödiga låtarna med tiden känns allt mer daterade även om de för sin tid var någon slags reaktion mot det slätstrukna och tillrättalagda. Reaktionen kändes dock ganska snart omodern.
Built to Spills musik var annorlunda trots att attributen och stilmarkörerna var desamma. Perfect From Now On kan beskrivas som ett proggig lofi. Långa låtar, ingen under fem minuter, med taktbyten där melodier flätas samman med gitarrslingor och riff som går in och ut ur varandra. Sjuttiotalets episka stadiumrock förenas med nittiotalets introverta skrammelpop. Neil Youngs plattor tillsammans med Crazy Horse är självklara referenser men det finns även något unikt över gruppens musik, åtminstone vid denna tidsperiod. Det här är ett otypiskt indierockalbum och just därför är det fantastiskt än idag. Sångaren och gruppens självklara ledare, Doug Martsch, förmåga att skriva textrader som etsar sig fast i ens inre och lever kvar flera år efter att du lyssnat på plattan. För den nyfikna vill jag även passa på att rekommendera Ane Bruns fina tolkning av I Would Hurt A Fly, som utgör något slags klimax på originalplattan.
Komplement: Built To Spill There's Nothing Wrong With Love (1994) och Keep It Like A Secret (1999)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar