Tiotalets hundra bästa låtar! Plats 81 - 90

Det andra decenniet på det tredje årtusendet börjar gå mot sitt slut. Det måste summeras! Med en topp hundra över de bästa låtarna under detta årtionde.

81. Deportees Islands & Shores, från albumet Islands & Shores (2011)

Deportees bjuder med jämna mellanrum på fantastiska poplåtar. Alltid lika stilrena. Jag älskade Arrest Me 'til It Hurts som blev deras genombrott 2004. På Islands & Shores bekräftar det som många redan visste. Att de är ett av norra Europas bästa popband (nu levande).

82. Joan Shelley Where I'll Find You, från albumet Joan Shelley (2017)

En finstämd låt från den talangfulle, Kentucky-baserade sångerskan och låtskrivaren Joan Shelley. Folkrock för folk som letar efter folk.

83. Wilco Art of Almost, från albumet The Whole Love (2011)

Det skaver och gnisslar. Som sig bör när Wilco är i farten. Ibland blir det tråkigt men ganska ofta lyckas Tweedy & Co linda in sina egentligen ganska trallvänliga poplåtar i en suggestiv sinnesstämning. Det här är ett lyckat exempel.

84. Tyler Childers Universal Sound, från albumet Purgatory (2017)

Oproportionerligt många artister på denna lista har sina rötter i Kentucky. Tyler Childers är en av dem. Kentucky har onekligen haft ett bra decennium vad gäller att plocka fram talangfulla singer/songwriters.

85. Strand Of Oaks Weird Ways, från albumet Eraserland (2019)

Musikaliskt låter Tim Showalter, mannen bakom Strand Of Oaks, som en hybrid av de fyra senaste decenniernas bästa rockmusik som du kan hitta i min skivsamling. Här uppbackad av musikerna i My Morning Jacket.

86. Wovenhand Go Ye Light, från albumet Star Treatment (2016)

David Eugene Edwards har kanske inte haft sitt allra bästa decennium ur ett musikaliskt perspektiv men i sina bästa stunder tillhör han fortfarande mina absoluta favoriter. Kopplingen till countrymusik känns mer och mer långsökt. Istället har det doftat mer industriell hårdrock om Edwards senaste produktioner.

87. Opeth Cusp Of Eternity, från albumet Pale Communion (2014)

Tiotalet blev det decennium då jag tack vare, eller på grund av, Opeth upptäckte tjusningen i progressiv hårdrock. Det var den här låten som drog in mig i skiten.

88. Ghost Rats, från albumet Prequelle (2018)

På ytan vill Tomas Forge, under diverse alias, chockera med alla möjliga satanistiska attribut hämtade från hårdrockens estetik. Innanför detta gömmer sig utmärkta, nästintill dansanta popmelodier. En fungerande mix som för tankarna till Alice Coopers bästa jag stunder. Forge höll även ett av decenniets mer intressanta sommarprat.

89. Eric Church Knives of New Orleans, från albumet Mr. Misunderstood (2015)

Mer bredbent rock än så här kan det knappast bli. Men det behövs det också. Eric Church är en artist det aldrig blir tråkigt att lyssna på.

90. Robyn Missing U, från albumet Honey (2018)

De är inte många svenska musikartister som lyckats skapa en aura omkring sig som en verklig popdiva likt det Robyn målmedvetet byggt upp under snart 25 års tid. Och hon är fortfarande bara 40. Hon har med tiden fått en mer och mer välförtjänad respekt från omvärlden. En av få artister som känns ständigt relevant trots att det går åtta år mellan skivsläppen.