Jag avslutade nyligen underhållande läsning i form av Nick Tosches Skärseld - berättelsen om Jerry Lee Lewis (Hellfire, 1982). Boken behandlar Jerry Lee Lewis uppväxt och karriär fram tills dess att han befann sig på botten, både privat och karriärmässigt, vid 1980-talets inledning. Jag vill varmt rekommendera er att läsa denna bok även om ni nödvändigtvis inte är, eller har varit, intresserade av Lewis musik. Ni kommer bli det när ni har läst den och boken är mer än bara en rockbiografi. Bitvis påminner den mer om en roman och du kan omöjligt gå helt oberörd av den färgstarka beskrivning som görs i boken av ett lika tragiskt som framgångsrikt levnadsöde inom populärkulturen. Jerry Lee, uppväxt i frikyrkliga kretsar i den amerikanska södern, har en karriär där både framgångens sötma och beska eftersmak tydligt framkommer och boken beskriver en artist vars vägval är outgrundliga, geniala beslut varvas med miserabla omvartannat.
The Million Dollar Quartet |
Han har varit en mostsägelsefull man som kunde sin Bibel och var fullt övertygad om Guds existens. I Jerry Lee Lewis värld finns det inga gråzoner, utan allting är antingen svart eller vitt. Han var under sin storhetstid övertygad om att det han ägnade sig åt var synd och han därmed aldrig skulle nå himmelriket och såg sig själv som en förtappad själ, djävulens budbärare som var utom all möjlighet till räddning. Det är ett arv som Lewis bar med sig från sin uppväxt i karismatiska frikyrkorörelsen Assembly of God och han hade i unga år haft ambitionen att själv bli predikant. Han var övertygad om att Great Balls of Fire var djävulens verk vilket föranledde en onykter diskussion med bland annat Sam Phillips och övriga medverkande musiker vid inspelningen av denna ledgendariska låt. Producenten Jack Clement tryckte på REC och spelade in diskussionen som nu finns förevigad och ni kan lyssna på den här. Den har ett visst underhållningsvärde och är en beskrivande skildring av Lewis personlighet.
Det är inte den banbrytande rock'n'roll som den unge Lewis framförde i slutet av 1950-talet som främst intresserar mig, utan istället är det de album som Lewis gjorde i slutet av 1960-talet och början av 70-talet som har bidragit till att jag fått upp intresset för hans musik. Trots att han ännu inte uppnått 40-årsåldern så visar hans uttryck under denna tidsperiod på en livserfarenhet som kan mätas med få andra. Den skiva som jag skulle vilja lyfta fram och rekommendera är Another Place, Another Time från 1969. Den kom efter att Lewis passerat några karriärsmässigt tunga år på 1960-talet och beslutade sig då för att delvis överge sin pianobaserade boogie woogie-rock n'roll och istället satsa på mer traditionell country. Resultatet är utsökt, väl i nivå med Elvis Presleys countryinspelningar från samma tidsperiod. Lewis röst är klockren och låtarna håller hög kvalité. Som bäst är det i titellåten och den inledande och i sammanhanget så välplacerade låten What´s Made Milwaukee Famous (Has Made a Loser Out of Me). Även duetten med Lewis syster Linda Gail i We Live In Two Different Worlds bör ni inte missa. Dessvärre är inte denna skiva helt lätt att hitta. Den finns inte utgiven i sin helhet på Spotify och som CD finns den främst som import och dubbelutgåva till högt pris. Däremot går den att hitta på vinyl i en välsorterad skivbörs och jag uppmanar er att köpa den om ni kommer över den. För er som vill lyssna in er på Lewis coumtryinspelningar så hänvisar jag till den billiga men inte allt för roliga The Country Collection. Där kan ni hitta en del av låtarna från detta album. Börja annars med att läsa boken, så kan i själva välja vilken del av Lewis karriär ni vill fördjupa er i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar