Skivtips: Vic Chesnutt - Silver Lake (2003)

Vissa levndadsöden inom rockhistorien berörs man av mer än andras. Det gäller inte minst den amerikanske artisten Vic Chesnutt. Som 18-åring råkade han ut för en trafikolycka, vilket gjorde honom förlamad från midjan och nedåt och rullstolsburen resten av livet. Trots detta handikapp och med begränsade möjligheter att använda sina händer kom han att satsa på en karriär som gitarrspelande singer/songwriter. Hans karriär tog fart i början av 1990-talet då hans vän Michael Stipe, som upptäckt honom som gatumusikant i Athens på slutet av 80-talet, producerade hans första skivor. Sedan kom samme Stipe att vara med och bidra när några av 1990-talets största rockartister samlades för att hylla honom i form av Sweet Relief 2, där artister som Smashing Pumpkins, Soul Asylum, Madonna, Hootie & The Blowfish, Garbage m.fl. gjorde covers på Chesnutts låtar. Efter det fick han mer medial uppmärksamhet och blev en inspirationskälla för många artister inom den alternativa rockscenen och singer/songwriter-genren. Han fortsatte att ge ut skivor ända fram till sin bortgång på juldagen 2009 då han dog av en överdos av mediciner som han varit beroende av under större delen av sin karriär. Chesnutt blev 45 år gammal och hade då hunnit ge ut 15 soloalbum.

Chesnutt var en låtskrivare av hög rang och hade en förmåga att med små medel fånga sin publik. Hans röst förmedlar känslan av att leva ett liv där förutsättningarna inte alltid finns serverade på ett silverfat, men inte utan att samtidigt kunna förmedla hopp och humoristiska skildringar av tillvaron. Det finns dock en risk att musiken blir allt för entonig och det bidrog till att jag, efter att lyssnat på hans skivor i slutet av 1990-talet, tröttnade och gav inte hans 2000-tals skivor någon större uppmärksamhet. Ett misstag visade det sig när jag för en tid sedan gick igenom delar av hans diskografi som finns tillgänglig på Spotify. Inspiration till denna genomgång fick jag av Lambchops hyllning till Chesnutt på deras senaste skiva Mr. M i låten Nice Without Mercy. Lambchop kompade Chestnutt på 1998 års The Salesmen And Bernadette och har därefter behållit vänskapen och de bär också på ett tydligt musikaliskt släktskap.

Den skivan jag fastnade för och vill rekommendera här är Silver Lake, som gavs ut 2003. Musiken på detta album är överraskande varierande i sin ton och vackra melodier kombineras med popiga refränger och mer gitarrbaserad sydstatsrock. Chesnutts röst är i toppform och det visar han inte minst i inledande och mäktiga I'm Through, som är en typisk Chesnutt-ballad, men för övrigt är ett albumet ett ovanligt helgjutet rockalbum med flertalet starka låtar. Lyssna särskilt på låtar som Stay Inside, Band Camp och Styrofoam. Det går att dra kopplingar till artister som Neil Young, John Prine, Paul Westerberg och Randy Newman men musiken står även stadigt på sina egna ben. Lyssna om ni inte redan gjort det!