För ett par år sedan släppte det Göteborgsförankrade hårdrocksbandet Graveyard sin andra skiva, den finfina Hisingen Blues. Skivan blev omtyckt och älskad av nästan alla och frågan är om inte Graveyard är en av 2010-talets mest hyllade svenska rockgrupper. I tomrummet efter The Hellacopters splittring för några år sedan och The Sountrack of Our Lives avsked tidigare i år kliver Graveyard fram som värdiga arvtagare till kungatronen på den svenska rockscenen.Nu har de kommit med sin uppföljare, Lights Out, och vid de första genomlyssningarna så lovar det mer än gott och gruppen visar att de går från klarhet till klarhet. Musiken känns igen från föregångaren och rötterna hittar man främst i 1970-talets hårdrocksscen. Men musiken har en egen identitet, vackra melodier varvas med röjig och ilsken rock'n'roll på ett smakfullt sätt och är även fullproppad med stora känslor. Som bäst blir det i den lugna Slow Motion Countdown som släpar sig fram i ett vackert och pampigt vemod. Hard Times Lovin' påminner om Mark Lanegan i sina bästa stunder och tillsammans med de effektfulla gitarriffen i inledande An Industry of Murder utgör det andra höjdpunkter på skivan. Jag borde kanske ge den mer tid, men i mina öron är detta, tillsammans med Baroness Yellow & Green, årets bästa hårdrock. Skivan finns på Spotify och ni har en länk ovan, men detta är musik som är gjord för vinylspelaren, så för min del är beställningen redan skickad. Gör så ni med eller köp den i närmaste välsorterade skivbutik, för att på så sätt stödja en utrotningshotad men livsnödvändig verksamhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar