Jag fick ytterligare ett förträffligt musiktips från en bevandrad musikvän. Samme vän som för ett drygt halvår sedan fick mig att upptäcka Lost In The Trees, så jag har många bra musiktips att tacka för. Denna gång handlar det om Black Prairie. Ett band som till störst del består av musiker från The Decemberists men där gruppen frontas av sångerskan och violinisten Annalisa Tornfelt. Hon har tidigare varit med i gruppen Bearfoot och även gästat på skivor med bland andra Decemberists och Laura Veirs. Det här är gruppens andra skiva, men var för mig tidigare okända trots att jag följt Decemberists under en längre tid. Det är inte alltid denna typ av sidoprojekt blir så intressanta i förhållande till de förväntningar som skapas då medlemmar från närbesläktade grupper slår sig samman, men detta är ett undantag.
Musiken på A Tear In The Eye Is A Wound In The Heart rör sig i ett brett landskap med utgångspunkt, inte helt överraskande med tanke på medlemmarnas bakgrund, från folkcountry och americana. De hyllar bluegrass-artisten John Hartford och den forne The Band-medlemmen Richard Manuel i varsin låt och bitvis påminner det lite om Norman Blakes skivor från 1970-talet som jag skrev om här på bloggen för ett par månader sedan. Framförallt i de instrumentala partierna. Men de starkaste låtarna är då Tornfelt får ta plats med sin övertygande och vackra röst. Inte minst i låtar som Rock of Ages, What You Gave och Little Song Bird. Vi bjuds även på klezmerinspirerad musik i den instrumentala Taraf och visst spretar det lite åt alla håll emellanåt, inte minst i den experimentella 34 Wishes: The Legend Of, men helhetsintrycket är ändå övertygande positivt. Så jag hoppas fler upptäcker denna skiva som befinner sig i en genre som är så pass bra att den aldrig kan bli övermättad.
Musiken på A Tear In The Eye Is A Wound In The Heart rör sig i ett brett landskap med utgångspunkt, inte helt överraskande med tanke på medlemmarnas bakgrund, från folkcountry och americana. De hyllar bluegrass-artisten John Hartford och den forne The Band-medlemmen Richard Manuel i varsin låt och bitvis påminner det lite om Norman Blakes skivor från 1970-talet som jag skrev om här på bloggen för ett par månader sedan. Framförallt i de instrumentala partierna. Men de starkaste låtarna är då Tornfelt får ta plats med sin övertygande och vackra röst. Inte minst i låtar som Rock of Ages, What You Gave och Little Song Bird. Vi bjuds även på klezmerinspirerad musik i den instrumentala Taraf och visst spretar det lite åt alla håll emellanåt, inte minst i den experimentella 34 Wishes: The Legend Of, men helhetsintrycket är ändå övertygande positivt. Så jag hoppas fler upptäcker denna skiva som befinner sig i en genre som är så pass bra att den aldrig kan bli övermättad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar