Blaze Foley - Drunken Angel

Jag läste att Doug Seegers, sensationen från avslutningen på Jills veranda, Nashville skulle komma på Sverigeturné i sommar. Det kan ju bli en fortsättning på en riktig solskenshistoria eller i värsta fall ett stort antiklimax. Jag hoppas att rätt personer tar hand om arrangemanget och att han får spela på de scener han förtjänar. Jag vet inte mycket om Doug Seegers mer än att jag gillar låten, Going Down To The River, som framfördes i programmet. Om han ska klara en turné gäller det dock att han har lite mer bjuda på vilket inte är otänkbart med tanke på att han trots allt verkar ha varit med ett tag. Seegers får mig i vilket fall att tänka på en annan outsider som under sin levnad aldrig lyckades få det erkännande som hans talang förtjänade. Omständigheterna ville annat och person jag tänker på är Blaze Foley. En man som hade inre demoner att kämpa mot och med facit i hand får man nog konstatera att demonerna vann. Men trots allt finns det en del av hans hjärtskärande musik kvar för eftervärlden och den förtjänar all uppmärksamhet som den kan få.

Blaze Foley, eller Michael David Fuller som han egentligen hette, växte upp i en gospelsjungande familj och började under slutet av 1970-talet etablera sig inom den countrydoftande singer/songwriter-scen som hade sin förankring i Texas och innefattade "outlaws" som Townes Van Zandt, Guy Clark, Steve Young med flera. Initierade musikpersonligheter såg relativt tidigt potential i Foleys artisteri och han gavs flertalet möjligheter till att spela in ett studioalbum. Problemet som genomgående skulle förfölja hans karriär var att något alltid strulade till sig längs vägen och något studioalbum blev aldrig utgivet under hans livstid. Knarkrazzior, inbrott och allmän förvirring kom emellan. Blaze Foleys liv, främst på 1980-talet då han polade med bland annat en Van Zandt på dekis, skulle präglas av ett omfattande alkoholintag vilket givetvis påverkade beslut och omdöme. Därför består hans katalog mestadels av liveinspelningar, knastriga demos och postuma studioalbum. Sällan något för renodlade audiofiler att jubla över men flertalet av låtarna tillhör det absoluta toppskiktet inom den amerikanska låtskrivartraditionen. Blaze Foley känns som en förlaga till Will Oldham (Bonnie 'prince' Billy, Palace Music) men samtidigt varandras motsatser vad gäller skivproduktion. Hans låtar har i vilket fall plockats upp och tolkats av storheter som Merle Haggard, Lyle Lovett och John Prine. Lucinda Williams gjorde på sitt hyllade album Car Wheels On A Gravel Road en låt tillägnade Foley med den passande titeln Drunken Angel. Även Townes Van Zandt har skrivit en låt tillägnad hans talang, Blaze's Blues, och Foleys vän Gurf Morlix spelade för några år sedan in ett helt album bestående av hans låtar; Blaze Foleys 113th Wet Dream. Så postumt har han trots allt fått ett värdigt erkännande.

Blaze Foleys liv tog ett tragiskt och dramatiskt slut 1989 då han blev mördad av en kompis son i samband med något slags familjegräl. För er som är nyfikna på Foleys minst sagt bisarra och märkliga levnadsöde bör se dokumentären Duct Tape Messiah som i nuläget finns tillgänglig på You Tube.

Ska ni lyssna på Blaze Foley kan ni ta del av min lista på Spotify som är ett urval från de inspelningar som i nuläget finns tillgängliga. Listan hittar ni här. Det album som tillhör mina favoriter är ett livealbum som först gavs ut som kassett och spelades in ett par månader innan hans tragiska bortgång. Foley är vid dessa inspelningar både fokuserad och något sånär nykter och visar på att hans talang förtjänade ett annat öde, kanske det öde som väntar Seegers? Skivan Live at the Austin Outhouse gavs ut på CD i slutet på 1990-talet och finns idag tillgängligt på Spotify. Som vid så många andra musikaliska upptäckter inom den den amerikanska countryrocken var det den numera framlidne musikjournalisten Lennart Persson som fick mig att få upp ögonen för denna opolerade musikskatt när han, om jag nu minns rätt, på nätsajten Feber recenserade Merle Haggard någon gång i början av 2000-talet. Blaze Foleys tolkning av sin alldeles egna If I Could Only Fly är på denna inspelning nästan magiskt bra. Missa inte detta album.

För er som vill ha mer polerade inspelningar kan ta del av min spotifylista bestående av andra artister som tolkar Foleys låtar. En del låtar återkommer flera gånger men de är så pass bra att det kan man stå ut med: