Jesse Winchester får också vila i frid

Jag läste i tidningen i dag att Jesse Winchester har trillat av pinn efter några års kamp mot en elakartad cancersjukdom. Winchester skulle ha fyllt 70 i år och tillhörde den våg av skickliga nordamerikanska låtskrivare som förgyllde inledningen av 1970-talet med ett par utmärkta plattor. En gyllene era vad gäller countrydoftande singer/songwriter-musik. Winchester fick under inledningen draghjälp av bland annat Robbie Robertson och Todd Rundgren och det är hans två första album som har fångat mitt intresse för denne exilamerikans musik. Han bytte senare nationalitet till Kanada för att undvika Vietnamkriget. Främst albumet Third Down, 110 To Go från 1972 innehåller några riktiga guldkorn. 13 små låtar trängs om utrymmet på knappa halvtimmen och musiken påminner bitvis om artister som Fred Neil och James Taylor. Skivan finns tillgänglig på Spotify så det är bara att lyssna. Missa inte låtar som den  folkbluesiga inledningen i Isn't That So, den skönt lunkande Do It eller den tårdrypande avslutningen i All Of Your Stories.