Sturgill Simpson är lika bra som Elvis och Charlie!

Jag har knappt hunnit smälta Sturgill Simpsons fina solodebut High Top Mountain från i fjol (släpptes dock först i år på den svenska marknaden) när jag nu får vetskap om att en uppföljare redan är här. Albumet, Metamodern Sounds of Country Music, bär en titel som säger det mesta om hur skivan låter. Ett bedrövligt konvolut, hur tänkte karl´n? Men innehållet är desto finare och det är ju insidan som räknas. Jag fastnade direkt för den bitterljuva balladen The Promise. En låt där Simpson med sin övertygande stämma visar prov på en själfull känsla som ligger i nivå med giganter som Elvis Presley, Willie Nelson och Charlie Rich. I en rättvis värld kommer denna låt en gång i tiden bli en klassiker i nivå med In The Ghetto och Always On My Mind. Men om det nu är som Simpson själv hävdade på debuten att Life Ain´t Fair and the World Is Mean så lär det nog aldrig hända. Men ni som läser detta inlägg måste ändå lyssna:

(vad jag dock inte visste när jag skrev detta var att låten är en cover på de syntpopparna When In Romes åttiotalshit men det är ju lika bra för det)