Nu är Edwards aktuell igen med sitt Wovenhand och har nyligen gett ut sitt åttonde studioalbum (om jag nu räknat rätt) sedan 16 HP:s splittring. Skivan, Refractory Obdurate, utgör knappast någon omskakande förändring utan Edwards fortsätter att gräva ner sig i ett bibliskt mörker där Predikaren och Jobs bok står som närmaste referenser. Och återigen vill jag hävda att det här är det bästa Edwards har bjudit på, om inte från 16 HP:s dagar, så åtminstone från 2004 års helgjutna Consider the Birds. Det är definitivt det hårdaste, vilket går i linje med det han visade upp på föregångaren The Laughing Stalk. Men även det rakaste och mest direkta.
I låtar som Good Shepherd, Field of Hedon och Hiss visar Edwards en hårdare sida och är mer fokuserad i sin musicerande än vad jag kunnat höra under de senaste tio åren. Musiken sprudlar bitvis av energi och låtarna särskiljer sig från varandra på ett annat sätt gentemot föregångarna. När jag på bloggen skrev om The Laughing Stalk för ett par år sedan antydde jag om att det var bra men knappast något han skulle vinna några nya lyssnare på. Med Refractory Obdurate känns det annorlunda. Det här är musik som kan få fler att frälsas av Edwards apokalyptiska goth-country. Den här gången tror jag på det... igen. Den 14 juni spelar han på Babel i Malmö och kvällen innan på Debaser i Stockholm. Med det här låtmaterialet i bagaget kan det bli minnesvärda upplevelser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar