Nu är jag ute på hal is. Av flera skäl. Att i vuxen ålder börja lyssna på progressiv hårdrock med psykedeliska inslag på isländska. Är det verkligen klokt? Jag inser innerst inne att denna utveckling nog inte är sund på ett personligt plan men jag måste bekänna att jag gillar det jag hör från gruppen
Sólstafirs senaste album
Ótta. De har varit med ett tag men för mig låter det senaste mest intressant. De lyckas med sin musik fånga samma känslor som den karga, dramatiska och ödsligt vackra isländska naturen väcker hos en turist.
Vad som kanske väcker mer obehagliga vibbar är utsmyckningen av bilen i videon nedan. Om detta har någon politisk avsikt i högre utsträckning än att väcka uppmärksamhet vet jag föga. Jag vill i min blåögda naivitet inte tro det och kan inte låta bli att lyssna vidare. Storslaget!
Eller är det jag som fullständigt spårat ur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar