söndag 18 augusti 2019

Nittiotalets bästa album - #5

#5: The Jayhawks Tomorrow Green Grass (1995)




"I Could Take A Hint..."

Mängden countrydoftande americana som har producerats sedan The Byrds Sweetheart of the Rodeo är konstant. Det är bara storleken på publiken som varierar. Åtminstone känns det så. Det kan vara en villfarelse men oavsett vid vilket tidpunkt jag förkovrar mig i under de senaste fem decennierna så finns det alltid en drös lyssningsvärda album att hämta ur denna genre. Men slutet på åttiotalet och början på nittiotalet blev ändå någon slags renässans och början på en ny americanavåg. Detta tack vare grupper och artister som Uncle Tupelo, Maria Mckee, Steve Earle och inte minst The Jayhawks. Grupper som bidrog till att sudda ut den tidigare så cementerade gränsen mellan rock och country för den alternativa poppubliken.

Av de album som jag förknippar med denna genre och era ligger The Jayhawks platta Tomorrow Green Grass mig varmast om hjärtat. Vid detta skede bestod gruppen fortfarande av de båda centralgestalterna Greg Louris och Mark Olson. Snart skulle de gå skilda vägar. Åtminstone för en tid. Men här befinner de sig vid zenit. Stämsång i Neil Young-darrande harmonier som för tankarna till 60-tals duos likt Everly Brothers. Men för sin tid lät inte musiken retro för den sakens skull, den var väl förankrad i sin samtid och det är egentligen lättare att hitta efterföljare när du lyssnar på musiken idag än inspiratörer. Den främsta styrkan i detta album hittar jag i de bitterljuva och fängslande melodierna som på ytan känns inställsamma och tämligen lättsamma men har ett underliggande vemod som fångar mitt intresse och håller mig kvar än idag.

Komplement: Maria McKee You Gotta Sin to Get Saved (1993), The Jayhawks Hollywood Town Hall (1992) och Sound of Lies (1997), Wilco Summerteeth (1999), Golden Smog Down By the Old Mainstream (1995), Uncle Tupelo March 16-20, 1992 (1992)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar