#19: Fleet Foxes Fleet Foxes (2008)
Uppskrivna och hyllade band blir förr eller senare alltid anklagade till att vara kopior av något mer äkta och genuint. Det händer allt från storheter som Bob Dylan och Led Zeppelin till The White Stripes och Håkan Hellström. Det gäller även Fleet Foxes. I deras fall gick referenserna till det sena 60-talets folkrock och artister som Crosby, Stills & Nash, Simon & Garfunkel, Beach Boys och Fairport Convention. Och visst är det svårt att beskriva Fleet Foxes musik utan att beröra någon av ovan nämnda artister. Men det spelar mindre roll, för om det var någon grupp som förtjänade en hype så var det de brådmogna skäggen från Seattle med Robin Pecknold i spetsen. Pecknold var bara dryga 21 när detta album spelades in men uppvisar en imponerande musikalisk mognad och kompetens. Det här är inte en kopia utan en i raden av välljudande folkrock-plattor som för den fina traditionen in på 2000-talet. Det var nödvändigt. För rockens skull. För vad vore rocken utan stämsång, skägg och flanellskjortor?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar