#20: Arcade Fire Neon Bible (2007)
Vissa skivor träffar rätt. Det är svårt att förklara varför men det är ofta kopplat till ett sammanhang. Därför är det nästan omöjligt att värdera pop- och rockmusik utifrån ett objektivt perspektiv. Det handlar till stor del om en subjektiv känsla. Arcade Fires musik är för mig kopplat till ett liv i storstadsmiljö där jag under några år fann en en hemvist utan att känna förankring. Myllrande turistgator, storstadstrafik och ödsliga tunnelbanevagnar blir till en betraktelse där du alltid smälter in men aldrig känner dig delaktig. Du är en främling på välkänd mark. Neon Bible utgjorde det perfekta soundtracket till mina år i en storstad.
När jag lyssnar på albumet idag skapar det fortfarande en medryckande känsla. Kanske på grund av dess betydelse under en period i livet men främst beror det nog på kanadensarnas, med bröderna Butler i centrum, förmåga att bygga upp storslagna rocklåtar med slagkraftiga melodier och textrader som etsar sig fast långt efter speltiden tagit slut. Influenser från David Bowie, Talking Heads, Suede, Bruce Springsteen och R.E.M förenas inom loppet av elva låtar där mättnadskänslan av bombastiska orglar, rytmiska slagverk, sakrala bakgrundskörer och melankoliska stråkarrangemang fylls till en lagom nivå. Storslagen katedralrock som lämpar sig väl för såväl klubben som arenan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar