#33: Calexico Carried To Dust (2008)
Calexico är ett polerat rockband. Ett snyggt sådant. De kan sin sak och är väl medvetna om sina musikaliska rötter. Allt de gör känns genomtänkt, välarbetat och professionellt. Såväl på scen som på skiva. Det här är rockmusik med många högskolepoäng i bagaget. Riskerna med detta är givetvis att de faller i ett förutsägbart "tråk"-fack. Jag ska erkänna att de ibland tenderar till det men det är ytterst sällan. Calexico har under de senaste tjugo åren lyckats att med sin latino-influerade Ennio Morricone-americana skapa ett helt eget musikaliskt landskap i den amerikanska södern som vunnit välförtjänt respekt. Att de har tagit sitt gruppnamn från en gränsstad mellan Kalifornien och Mexico säger ganska mycket bara det. Ett sound som många har velat bli en del av och därför är gruppens centralgestalter Joey Burns och John Convertino ofta anlitade som musiker och filmmusikskapare.
2008 års platta Carried To Dust tillhör min favorit i deras gedigna skivkatalog. Närmast konkurrens från Feast of Wire (2003) och Garden Ruin (2006). På Carried To Dust är balansen mellan Calexicos olika musikaliska utsvävningar väl avvägd. Här kombineras countrydoftande och vemodiga poplåtar med medryckande mariachi-takter och instrumentala, jazziga blåsexperiment på ett exemplariskt snyggt sätt. Allt ljudsatt i ett atmosfärsikt Calexico-skimmer. Det blir aldrig tråkigt och det finns så många höjdpunkter att det inte lönt att räkna upp dem alla. Om ni inte redan har lyssnat så är det dags nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar