Bästa singer/songwriter-plattorna - Mina val

I det senaste numret av den brittiska musiktidningen Uncut bjuder de på en kronologisk lista över de 50 bästa singer/songwriter-album i rockhistorien. För en nörd som under de senaste 15 åren varit såld på ensamma och ledsna män/kvinnor med deras gitarrer hade jag svårt att värja mig mot denna typ av lista. Som alltid har man ju invändningar och vissa synpunkter på de val som gjorts men på det stora hela var flertalet av mina favoriter med och den inspirerade till att hitta nya guldkorn. Mer än så kan jag ju inte begära av en lista så det är mer än gott nog. Det jag däremot funderade på är vilka album de väljer att definiera som singer/songwriter-album. Uncut har bland annat  med Al Green, Marvin Gaye och det kanske mest förvånande är Dexy's Midnight Runners Don't Stand Me Down. Inget ont om skivan men personligen skulle jag ju inte placera den i singer/songwriter-facket. Men ska jag vara helt ärlig så har det ju knappast någon som bryr sig egentligen. Det viktigaste är ju att bra musik lyfts fram.

Nu vill ju denna blogg inte var sämre än den brittiska tidskriften och därför bjuder även jag mina läsare(!?) på min personliga lista över 30 favoritalbum inom singer/songwriter-genren, samt komplement till de 20 första då jag har haft svårt att välja. Kopplingarna mellan skivorna och dess komplement är ibland uppenbara men i vissa fall mer diffusa. Då får ni försöka använda er egna fantasi för att se att det finns beröringspunkter dem emellan och det gör ni nog bäst genom att lyssna på dem. Totalt alltså 50 skivor inom denna genre som jag anser är köpvärda (eller hur man nu än väljer att konsumera musik). Jag gör kanske en något snävare definition än den brittiska musiktidningen och håller mig till män/kvinnor som agerar solo och framför huvudsakligen låtar som de själva är upphovsmän/kvinnor till. Jag har medvetet undvikit svenskspråkiga skivor utan att egentligen kunna motivera varför. Ett annat krav var att jag var tvungen att ha dem i min ägo i ett fysiskt format. Annars hade inte listan känns som min egna.

Detta är ju självfallet inte tänkt som någon lista över de bästa eller viktigaste skivorna utifrån några allmänna kriterier utan enbart en lista över mina egna favoritalbum, just i detta nu, inom denna svårdefinierade och diffusa genre. Mer än så är jag inte man nog att avgöra men förhoppningsvis kan den inspirera någon till att upptäcka eller återupptäcka något guldkorn.

Håll i hatten - här kommer listan:

1. Neil Young After The Gold Rush (1970)
Det album som på allvar drog mig in i såväl country- som singer/songwriter-träsken. I mitt tycke Youngs bästa album och därmed en välförtjänt etta på denna lista.
Komplement: Neil Young Harvest (1972)

2. Townes Van Zandt Our Mother The Mountain (1969)
Den artist jag saknade mest på Uncuts lista men har en given topplacering på min exklusiva lista. Betydelsefull referens för nästan alla nutida aktörer inom denna genre men inte lika omtalad under sin levnad. Har allt en "ledsen-man-med-gitarr" behöver för att lyckas. Eller kanske misslyckas.... Skit samma, vackert är det i alla fall.
Komplement: Steve Earle El Corazon (1997)

3. Bruce Springsteen Nebraska (1982)
Springsteens nedtonade och sparsmakade album har blivit stilbildande för artister på frammarsch som vill ta ett tillfälligt kliv ner från de stora arenorna och hitta tillbaka till äktheten i musiken. Bossen själv lyckades ju.
Komplement: Bruce Springsteen The Ghost Of Tom Joad (1995)

4. Bob Dylan Blood On The Tracks (1975)
Kanske ett tråkigt och självklart val men det är ju omöjligt att ducka för Dylan. Till slut träffades jag och då föll jag. Det började med den här skivan.
Komplement: The Tallest Man On Earth There's No Leaving Now (2012)

5. Judee Sill Judee Sill (1971)
En sen upptäckt av en undangömd klassiker från tidigt 70-tal som blivit en favorit. Jag kan gilla Joni Mitchell och Laura Nyro men jag väljer hellre Sills debut om jag ska välja ett album med en kvinnlig artist från denna era.
Komplement: Melanie Gather Me (1971)

6. Mickey Newbury Heaven Help The Child (1973)
Storslagen och pampig musik som gör sig bekväm i vardagsrummet. Från en av country- och rockmusikens största låtskrivare. Mycket värme och hjärta som når ända fram.
Komplement: Mickey Newbury An American Trilogy (1971)

7. Nick Drake Five Leaves Left (1969)
Vilken skiva med Drake som skulle vara med här beror på min dagsform men det är definitivt denna jag har fängslats mest av. Intensiv och hjärtskärande i all sin tillsynes avskalade enkelhet.
Komplement: Elliott Smith XO (1998)

8. Leonard Cohen Songs Of Love And Hate (1970)
Av Cohens fyra första studioalbum är det svårt att välja ut en men den här innehåller flertalet av mina favoriter. Inte minst Famous Blue Raincoat. Har en röst som aldrig lämnar en oberörd.
Komplement: Sean Rowe Magic (2011)

9. Tom Waits Rain Dogs (1985)
Även svårt att välja ett album från Waits katalog men detta är ju en klassiker som brukar räknas till hans bästa. Jag är beredd att hålla med även om konkurrensen är hård från främst Mule Variations och Bone Machine. Men Rain Dogs innehåller en perfekt balans mellan galenskap och vackra melodier och är på många sätt ett fulländat Tom Waits-album.
Komplement: Jim White Wrong-Eyed Jesus! (1997)

10. Gillian Welch The Harrow & The Harvest (2011)
Hon är sparsmakad med det som hon ger ut men när det väl kommer något är det oftast av yppersta kvalité. Har med sina countryrötter en förmåga att föra traditionen vidare men ändå kännas rätt i tiden.
Komplement: Gillian Welch Time (The Revelator) (2001) 

11. Tift Merritt Traveling Alone (2012)
En i raden av många nutida countrydoftande singer/songwriter-kvinnor som jag upptäckt under de senaste åren. Ur mitt tycke är Tift Merritt den mest fängslande och skönsjungande av dem alla. Av de jag upptäckt alltså.
Komplement: Shelby Lynne Tears, Lies And Alibis (2010)

12. Paul Simon There Goes Rhymin' Simon (1973)
En av de absolut största låtskrivarna och hans plats på denna lista behöver knappast motiveras. Valet av skiva går ju att diskutera men denna skiva har mina favoriter i framför allt American Tune och Kodachrome. Men albumet innehåller knappast ett dåligt spår. Mer värdig Polarprisvinnare har sällan skådats.
Komplement: Paul Simon Hearts And Bones (1983)

13. Damien Jurado Where Shall You Take Me? (2003)
Jurado har gjort många fina album men detta var det som träffade mig först och innehåller en vacker duett med Rosie Thomas (Window) och den tårdrypande I Can't Get Over You.
Komplement: Rosie Thomas When We Were Small (2002)

14. Christian Kjellvander I Saw Her From Here/I Saw Here From Her (2007)
En personlig favoritartist som jag redan skrivit så mycket om på denna blogg. Ett album som håller över tid och rum och klarar internationell konkurrens.
Komplement: Richard Buckner Surrounded (2013)

15. Peter Case The Man With The Blue Postmodern Fragmented Neo-tradtionalist Guitar (1989)
Jason Isbell har i år gjort en fantastiskt fint album i form av Southeastern. Peter Case gjorde ett lika bra album 24 år tidigare och eftersom han var först får han förtur trots den onödigt jobbiga titeln.
Komplement: Jason Isbell Southeastern (2013)

16. Ebba Forsberg Ebba Forsberg (2006)
En oförtjänt bortglömt album från en av Sveriges bästa kombinerade låtskrivare/sångerska. Hon är anledningen till att jag tittar på Björn Runges filmer. Vackert vemod med en själfull och ärrad röst.
Komplement: Ane Brun It All Starts With One (2011)

17. Scott Walker Scott 4 (1970)
Att placera Scott Walker inom en specifik genre eller i ett fack är i princip omöjligt. Det brukar vara kännetecknade för riktigt stora artister. Om Ingmar Bergman hade blivit rockmusiker istället för regissör så hade han säkert låtit så här. Pretentiöst och ibland jobbigt påfrestande men i slutändan vackert.
Komplement: Richard Hawley Truelove's Gutter (2009)

18. Ron Sexsmith Whereabouts (1999)
Som en ledsen hund framför han bitterljuva och vackra melodier med en sympatisk framtoning. Riskerar kanske att bli tråkigt i längden men hans tre första album är ju av yppersta klass och håller i längden.
Komplement: Elvis Costello King Of America (1986)

19. Damien Rice O (2003)
När det gäller storslagna känsloyttringar snålar sällan irländare på krutet. Åtminstone inte då det gäller rock- och popmusik och det finns säker orsaker till detta i landets historia. Rice gav allt och gjorde det fantastiskt på sin debut. Kanske gav han för mycket för sen hände det inte så mycket mer. Men den här skivan håller än.
Komplement: Mike Scott Bring 'em All In (1995)

20. Eric Andersen Blue River (1972)
En melankoliskt vacker skiva som konkurrerar med de bästa skivorna av James Taylor, Jackson Browne och Dan Fogelberg om att vara sockersöta utan att det blir allt för tråkigt eller kladdigt. Blue River är en fantastisk skiva som lätt glöms bort.
Komplement: James Taylor Sweet Baby James (1970)

Och här kommer plats 21-30:
21. Lucinda Williams Essence (2002)
22. Feist The Reminder (2007)
23. Bill Fay Life Is People (2012)
24. Randy Newman Sail Away (1972)
25. Gene Clark No Other (1974)
26. Gram Parsons GP (1973)
27. Kris Kristofferson The Silver Tongued Devil And I (1971) 
28. Ed Harcourt Back Into The Woods (2013)
29. Andrew Bird Armchair Apocrypha (2007)
30. Tony Joe White The Train I´m On (1972)

Sedan finns det artister som till exempel Boz Scaggs och PJ Harvey som kanske borde varit med men som jag av någon anledning inte tyckte passade in i sammanhanget. Det finns andra listor som är vikta för dem. Även John Grants Queen of Denmark låg nära till hands men föll på målsnöret. Och var är Van Morrison? Och Carole King? Listor är ju till för att bearbetas och omvärderas och jag själv kommer kritisera denna lista så fort jag trycker på publicera-knappen men det får jag bara svälja. Ger man sig in nörd-leken får man nörd-leken tåla. Men i ärlighetens namn är det nog bara jag som engagerar mig i frågan... Några till kanske, jag hoppas ni hittar hit.

För er som tycker att antalet män/gubbar på listan är överrepresenterade så har ni ju helt rätt. Fördelningen ser ju nästan ut som i en bolagsstyrelse. Skrämmande kanske, men det blev bara så när jag valde och att kvotera in skivor för den sakens skull kändes ju inte rättvist. I vilket fall inser jag ödmjukt att det finns väldigt många bra skivor inom denna genre som inte finns med på denna lista. Det gör det hela bara roligare. Finns ju mycket kvar att upptäcka.

För er som undrar vad jag egentligen håller på med och lägger tid på så ofantligt meningslösa saker som att lista skivor på detta barnsliga sätt. Du har väl ett liv också? - kanske ni undrar. Jag har inget att säga till mitt försvar på den punkten heller. Jo, förresten, det är ju fantastiskt roligt sett att återupptäcka sin egen skivsamling. Det är värt mycket bara det. Testa själva, roligare än en 5:2-diet och du slipper gå ner i vikt. Tar ungefär lika lång tid som att tillaga en pulled pork så det är ju inget problem...

Rock On!