Skivan är på gott och ont inte lika homogen som sina föregångare och det spretar lite mer samtidigt som de progressiva inslagen bitvis har fått mer utrymme. Musiken är inte lika jämntjock och det finns lite luftigare inslag där melodierna och refrängerna blir lite mer framträdande. Utan att på något sätt förringa storheten i deras tidigare verk tycker jag att denna förändring utgör en positiv injektion i musiken. Gitarristen Eric Pulido har klivit fram som sångare och gör det klanderfritt om än kanske inte med samma karaktäristiska röst som hans företrädare. Men på det stora hela känns musiken igen och framtår som en naturlig uppföljare. Min uppmaning är helt enkelt att ni ska lyssna och det kan ni alltid göra genom att klicka här.
Personligen så gillar jag titelspåret, It's Going Down och Aurora Gone bäst hitintills. Däremot hade de kunnat skippa låtar som Ages och Corruption som känns överflödiga och tämligen menlösa men det är bara en bagatell i sammanhanget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar