Jag missade helt att Peder Ernerot, tidigare känd som Pedda Pedd i Just D, släppte en countrydoftande solodebut i somras. Kanske beror det på att den ängsliga delen av den svenska kritikerkåren fortfarande inte vet hur de ska förhålla sig till Just D:s betydelse, snart 20 år efter deras sista album, som låg honom i fatet och därav fick han inte annat än Jan Gradvalls lovord i Dagens Industri. Inte illa det i och för sig. Men den främsta orsaken är nog ändå att den här skivan släpptes på Spotify, Itunes och andra digitala forum utan någon egentlig marknadsföring och är direkt finansierad av upphovsmannen själv. Vad jag vet har skivan inte getts ut i fysiskt format.Oavsett orsak så är det synd att uppmärksamheten uteblivit för bitvis låter skivan, Anteckningar från källarhålet, riktigt bra. Countrydoftande americana på svenska där sången befinner någonstans mitt emellan en åldrad Toni Holgersson och en hes version av Mauro Scocco. Låtar som Även om jag aldrig säger det högt... och I mitt källarhål faller mig i smaken redan från början och jag blir mestadels imponerad av det jag hör. Betydligt mer intressant än vad hans tidigare kollega Wille Crafoord någonsin har gett ut.
Det finns i vilket fall knappast några musikaliska likheter med det som han tidigare gjorde i Just D. Eller, jo kanske. Precis som med Just D så tar Ernerot sina amerikanska förebilder och översätter dem till svenska. Men om referenserna då var Run DMC, De La Soul och Beastie Boys så skulle de nu kunna vara Wilco, The Jayhawks och Bob Dylan. Lyssna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar