Av någon anledning, vilket synliggörs här på bloggen, återvänder jag för tillfället till mycket av den musik som jag lyssnade på och upptäckte under 2000-talets inledning. Jag befann mig då i 20-25 års åldern och som student trodde jag mig ha mer tid än vad jag egentligen hade att ägna mig åt att gå igenom skivbackarna i diverse skivbutiker, läsa musiktidningar och gå på konserter. Det är kanske därför inte överraskande att flertalet av mina nuvarande favoritband upptäckte jag under denna tidsperiod. Ett av dessa band är My Morning Jacket.Det var egentligen låten The Bear som fick mig att upptäcka Kentuckybandets storslagna, vemodiga och episka americanarock genom att en god musikvän la in den på en blandskiva som jag fick. Det här var innan den streamade musikens tidsålder men i samband med att nedladdningshysterin tog sin början. Det var först med skivan It Stills Moves från 2003 som jag började följa gruppen på allvar. Liksom flertalet av mina favoritband tillhör My Morning Jacket den skara av artister som har fått utvecklas i fred och nått sin verkliga framgång först när de är ett moget och etablerat rockband. Det är oftast då det blir som bäst.
Gruppens andra fullängdsalbum, At Dawn från 2001, var i vilket fall en platta jag har fått återupptäcka i efterhand och det är faktiskt först nu jag inser hur bra den är trots att den varit i min ägo än längre tid. Faktiskt en av deras bästa om man ser till låtmaterialet. Ljudbilden på skivan är lite skev, produktionen är inte av det mest ambitiösa slaget och det hörs att gruppen musikaliskt inte är på samma nivå som de har kommit att bli på senare dagar. Men Jim James reverbdränkta och nasala röst är lika fängslande som vanligt och han utgör ju som alltid navet i gruppens musik. Faktum är att det bara är han och basisten Two-Tone Tommy som är kvar i gruppen från denna tid.
Rent musikaliskt har gruppen utvecklats till det bättre på senare år men vad gäller låtarna finns det några oförglömliga spår på detta album som lätt platsar bland gruppens allra bästa kompositioner. Till dessa hör den vackra och direkta balladen Hopefully, den själfulla och känslosamma eposet I Needed It Most, den bitterljuva och meldiösa Bermuda Highway, den stämningsfulla X-mas Curtain och den undersköna och lågtempopopiga Phone Went West. Låtarna rör sig i regel fram i ett lugnt och stillsamt tempo och skivan innehåller inte mycket av den mer tungrodda arenarock som kom att prägla efterföljaren It Stills Moves. De är bra på båda sina olika sätt och vis och likt samtliga album med gruppen så har varje alster ett högt egenvärde. Alla skivorna har ett unikt sound även om det alltid finns en kärna av James röst, texter och melodikänsla som är det bestående och kanske viktigaste elementet i musiken.
För mig utgör My Morning Jacket det bästa rockbandet på den här sidan av millennieskiftet och At Dawn var bara början. Men en fantastisk bra sådan och trots att det har gått 12 år sedan detta album släpptes känns gruppen fortfarande spännande och intressanta och det är inte många grupper i musikhistorien som lyckats med under så pass lång tid. Så lyssna gärna på detta om ni inte redan gjort så!
För er som stör er på den medvetet slarviga produktionen eller att det musikaliska framförandet inte är av yppersta toppklass men ändå gillar låtarna så kan jag rekommendera minialbumet Acoustic Citsuoca som är en i huvudsakligen opluggad liveinspelning där Jim James framför några av de bästa låtarna från gruppens tidiga karriär. Bland annat två låtar, Hopefully och Bermuda Highway, från den ovan nämnda skivan och dessutom en fin version av majestätiska The Bear. Den finns visserligen inte på Spotify men du hittar den säkert på vinyl i någon skivaffär därute eller så kan du för tillfället beställa den på CD på wowhd.se för en ynka 50 lapp om du klickar här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar