söndag 31 augusti 2014

Musikens vägar äro outgrundliga

För att jag ska bibehålla mitt musikintresse på en nivå som varken är sund för mig själv eller mina närmaste krävs ett ständigt mått av nyfikenhet att upptäcka nytt. Att kunna överraska mig själv. Det ger näring åt mitt ständiga sökande. Ens musikaliska vägar är ju outgrundliga. Visst faller jag ständigt tillbaks till min musikaliska hemvist i den countrydoftande singer/songwriter-myllan men däremellan behöver jag nya injektioner. För att behålla upptäckarglädjen och omvärdera mitt eget tycke och smak.

Därför har jag det senaste tiden börjat lyssna på progressiv metal i form av Opeth senaste alster. En grupp uppkommen från den svenska dödsmetall-vågen på 1990-talet för att i dessa dagar ha utvecklats till något helt annat. Utan att förneka sina rötter. Jag har stött på deras musik tidigare med hjälp av en initierad bror som vid ett betydligt tidigare skede insåg deras talang. Jag har dock alltid dragit mig undan den hårdrock som innehåller den growlande dödsmetallsången. Tycker inte att den talar till mig (med visst undantag för Paradise Lost odödliga visa As I Die). Även progressiv musik överlag har jag undvikit eftersom melodier ofta drunknar i ständiga taktbyten och tekniska uppvisningar som jag är alldeles för talanglös för att finna någon glädje i. Men när Mikael Åkerfeldt, sångaren och centralgestalten i Opeth, sjunger med sin "normala" stämma till melodier som ständigt varierar mellan folkrock, metalliskt riffande och jazzig snårskog får det mig att digga med. Hur länge då, kan man ju undra. Det spelar mindre roll. Det ger näring just nu och det räcker för mig.

Opeths kompositioner är likt Esbjörns Svenssons musik, som jag skrev om i mitt senaste inlägg, större än vad genrebeskrivningar kan ringa in. Gränslös musik som andas en konstnärlig frihet utan att bli svårtillgänglig eller introvert. Precis som Baroness eller Mastodon i sina bästa stunder.


söndag 24 augusti 2014

Tidlöshet och det omvända

Det har varit tyst här på bloggen ett tag och det främst av två anledningar. Det ena är ju för att jag blivit pappa till en dotter och har därmed ett till barn som vänder upp och ner på ens tillvaro. Ett annat skäl är att jag ägnade de sista veckorna av semestern åt att katalogisera min skivsamling på Discogs. Ett sant nöje om än ett tidskrävande sådant. Men en rekommendation för den inbitne skivsamlaren.

Dessa två händelser har fått mig att fundera på följande saker:

När tillvaron förändras hastigt, som i mitt fall när man får ett barn vilket givetvis är av positiv natur, så söker jag mig bort från samtidens flyktiga vindar och letar efter det genuina och tidlösa inom pop- och rockmusiken. Artister som håller över tid och rum, vars musik får en att tro på existensen av tidlöshet. Det har gjort att jag de senaste veckorna lyssnat på Paul Simons och Esbjörns Svenssons musik. Två genier varav den senare tyvärr försvann alldeles för tidigt. Lyckligtvis finns hans musik som komponerades i hans fantastiska jazztrio förevigad. Musik som utgör balsam för en själ som i förändringens tider kan befinna sig i uppror med sig själv. Musik som i slutändan hjälper en att förstå hur lyckligt lottad man är och tränger undan inre demoner som argumenterar för det omvända.



En annan fundering som dök upp är var det Göteborgsbaserade indierockbandet Mufflon 5 tog vägen efter tre gedigna plattor på mitten av 1990-talet? Någon som vet? Jag har i alla fall återupptäckt deras album då jag varit nere i källan och rotat bland gamla CD-skivor. Jag insåg att jag gillar dem fortfarande. Melodiös gitarrrock med spår av Dinosaur Jr och Sebadoh som stack ut lite från den för övrigt tillsynes smogtäckta svenska indiepophimlen på 90-talet. Men det kanske är tonårsnostalgi som påverkar mitt omdöme. Inget fel med det men alltid något att beakta i förändringens tider och en stigande ålder.



Klara heter hon. Min dotter alltså. Hon är fantastisk. Precis som sin storebror. Jag älskar dem. Därför kommer kanske inte blogginläggen vara lika frekventa i fortsättningen. Det är nog ett gott tecken. Att bara njuta av musiken duger lika gott.