Det här var ju trevligt...

Det var en sån där mörk, blåsig och regnig fredagseftermiddag i November. Ett sånt där grisigt, vertikalt regn som har blivit lite av sydvästra Skånes kännemärke. Hade det funnits ett landskapsväder, likt landskapsdjur eller landskapsblomma, hade Skåne haft vertikalt regn som sitt. Jag var på väg hem från jobbet och cyklade igenom S:t Lars-parken i Lunds ytterkant, en plats som tidigare inrymde ett av de mer berömda mentalsjukhusen i landet men numera har lokalernas verksamhet bytts ut mot skolor, ålderdomshem och företagande. Där finns även en butik vid namn HepCat Store. En butik som utöver eldsjälar består av mode, attiraljer och vinylskivor inom nischade områdens såsom rockabilly, surf, punk, americana och country. En smått fantastisk retrobutik, vars ägare även driver ett eget skivbolag; Heptown Records. Jag vill rekommendera ett besök för er som har något som helst intresse för den amerikanska rockmusikhistorien.

Just denna Black Friday-eftermiddag utgjorde butiken en oas när jag beslutade för ett spontant och förutsättningslöst besök. Mest för att jag inte orkade plågas av fortsatt cyklande i novemberregnet. Väl inne i butiken blev jag bjuden på såväl kokt korv som kaffe vilket gjorde mig välvilligt inställd till att köpa några plattor. Och så blev det. Dels en välkänd Stax-samling men det bästa av allt var en ren chansning från min sida. Butiken skyltade med JD McPhersons platta Undivided Heart & Soul som släpptes i oktober. Det var länge sedan jag köpte en platta på bara omslaget men när jag även såg att min gunstling Parker Millsap hade medverkat med låtskrivandet var skivan redan i princip köpt och jag blev knappast besviken när jag kom hem och lyssnade. Vilket sväng! Jag vet, nu lät jag gubbig men det är ju precis det jag är.

McPherson har, likt Parker Millsap, sina rötter i Oklahoma med en akademisk bakgrund inom mediavärlden. Han är nyss fyllda 40, knappast någon duvunge i sammanhanget, men detta är enbart hans tredje soloplatta. Han har samarbetat med såväl The Queens Of Stone Ages frontman Joshua Homme som Dan Auerbach (The Black Keys). Något som inte känns helt oväntat då du lyssnar på musiken som i första hand präglas av sextiotalsinfluenser med allt från rockabilly, soul och r'n'b. Det handlar om retrorock i ordets mest moderna bemärkelse och väl värt att lyssna på. Årets mest oväntade inköp visade sig bli ett av de bästa. Det är inte alltid det blir så men denna gång blev det något som lyste upp i höstmörkret och på den sista biten hem på cykeln kändes novemberregnet inte längre lika påfrestande. Tänk vad ett skivköp kan betyda.

Wovenhand: Come Brave

Wovenhands förra platta Refractory Obdurate från 2014 var lite av en pånyttfödelse för den forne Sixteen Horsepower-predikanten David Eugene Edwards. Ett hårt och och alarmerande album som påminde om apokalypsen ständiga närvaro.

I september kommer en uppföljare, Star Treatment, på nytt skivbolag (Sargent House) men av det första släppet att döma påminner tack och lov ljudbilden mycket om föregångaren. Samma raka energi och med ett unikt sound som Edwards har utvecklat under de senaste tjugo åren.  Det lovar gott. Dessutom kommer han till Mejeriet i Lund den 1 oktober. Finns en del att se fram emot under hösten när sommar och semester är ett minne blott.

God jul!

Jennie Abrahamson, akompanjerad av Samuel Starck på orgel, framför Ave Maria, skapar julmys och bekräftar storheten i hennes röst. Det får bli årets julhälsning på bloggen. Den 7:e februari spelar hon på Mejeriet i Lund. Hoppas vi ses där!

Skörden från en skivmässa - Nästa i Lund är den 6:e september

Gårdagens skivmässa i Lunds stadshall resulterade i 10 nya LP-skivor trots att jag tagit fel på tiden och mitt nördiga "samlar-jag" blev lite stressad och irriterad redan vid ankomst. Det började klocka 11 och inte 12 som jag trodde men skyller på den dåliga annonseringen av tillställningen. Det tog några minuter innan jag hade lugnat ned mig av detta förnedrande faktum; hur kunde jag missa tiden på en skivmässa i Lund? Men sen kom jag till insikt med att det finns nog större problem här i världen trots allt. Onekligen verkar folk ha fått vetskapen för det var en förhållandevis välbesökt mässa. Det är ju skoj att se att intresset hålls vid liv. Om mina inköp var några fynd eller inte får framtiden utvisa men ett gammalt exemplar av Odetta sings Dylan för 10 kronor gjorde mig glad. Likaså två Kinky Friedman-plattor från 70-talet, lika många med Bobbie Gentry och Cous Cous med Björn J:son Lindh. Så det var nog värt mödan att trängas lite med oduschade men initierade skivnördar och svettas lite vid skivbackarna.

Skörden från vårens skivmässa 2014

Nästa skivmässa i Lund sägs äga rum den 6:e september. Då är jag kanske där eller så har jag skaffat mig ett liv... till.