lördag 22 december 2012

God jul och gott nytt år!

Nu är det dags för mig att ta jullov och ägna tiden den närmaste veckan åt frosseri och julfirande. Det innebär att bloggen kommer att ligga i stiltje under resterande delen av 2012. Jag vill avsluta detta år med att varmt rekommendera en skiva som kanske borde varit med på min bästalista över årets album. Det tog dock tid för mig att upptäcka det så jag får tipsa om Shovels & Ropes O' Be Joyful nu istället. Musiken är en väl avvägd blandning av punkig indiepop och countrybaserad folkrock framfört av den amerikanska duon Michael Trent och Cary Ann Hearst. Titellåten, som ni kan se och höra via YouTube-klippet nedan, utgör tillsammans med den nedtonade Lay Low och den bluesrockande Tickin' Bomb mina direkta favoriter. Skivan finns tillgänglig på Spotify, klicka på länken ovan, och jag uppmanar er alla att ge den lite av er uppmärksamhet om ni inte redan gjort så.

Sedan vill jag även lansera min definitiva spellista för jul och nyår: Bästa julen och ett gott nytt år (2012) Den innehåller mina personliga favoriter över låtar som lämpar sig för dessa tider. Ett i mina öron oumbärligt soundtrack till julbordet. Det spretar åt olika håll med allt från artister som Elvis Presley och Everly Brothers till Sufjan Stevens och Punch Brothers. Det som förenar är att samtliga låtar kretsar kring jul- och nyårstema. Lyssna gärna, ni kanske hittar några nya personliga favoriter.

Jag önskar er alla en riktigt välljudande jul och ett gott nytt musikår!

fredag 14 december 2012

Årets album (enligt mig själv)

Vi närmar oss ett nytt musikår och det börjar bli hög tid att summera mayafolkets profetiska katastrofår 2012. Vad gäller pop- och rockmusik så har det knappast varit fråga om något katastrofår, tvärtom så har det givits ut en hel del bra musik även detta år. Jag saknar visserligen de verkliga topparna och jag har inte blivit lika hänförd av något album som jag blev av förra årets skiva med My Morning Jacket, men det kan bero på flera saker. Upplevelsen av ett album sammanförs med personliga händelser och det kan därför vara rena tillfälligheter vilka album som får en att dansa av lycka, eller av olycka för den delen. Det kan vara nog så rogivande. Därför handlar inte denna lista om vilka som är de "bästa" skivorna för året, det är jag knappast man nog att avgöra, utan snarare är det en ytterst subjektiv och relativ lista över mina främsta upplevelser av ny musik i albumformat under året som gått.

Om topparna har saknats så har bredden funnits där och det finns mängder av låtar som kan lyftas fram och det gör jag med hjälp av min 100-topplista på Spotify: Mackes Topp 100 - 2012. Lyssna! Den sträcker sig över 8 timmar och är ett perfekt soundtrack till en jobbig arbetsdag. Där framkommer det att jag tycker att Kent har gjort årets låt med den episka 999. Den låt som jag misstänker att jag har lyssnat mest på under 2012. Skivan som helhet höll inte riktigt samma höga klass, men får ändå plats på listan nedan. Inte heller Bat For Lashes kom med på albumlistan, trots att låten Laura tillhör en av årets personliga favoriter. Av någon anledning har jag inte gett hela albumet, The Haunted Man, samma uppmärksamhet. Hur som helst, här kommer årets album ur mitt perspektiv:

Årets album - Topp 20:


1. Baroness: Yellow & Green
Led Zeppelin visade redan 1970 att det går att förena hårdrock med folkrock. Baroness gör det för 2010-talet. Midlake möter Mastodon och ljuv musik uppstår.


2. Bill Fay: Life Is People
Jag hade gärna skrivit att jag hade längtat efter denna comeback, efter 40 års frånvaro, men om jag ska vara ärlig så visste jag inte vem Fay var när detta år började, trots nördiga vänners påtryckningar. Nu vet jag bättre och lyssnar även på hans föregångare. Stor musik!


3. Tift Merritt: Traveling Alone
Även detta blev en ny bekantskap för mig under 2012. En ytterst trevlig sådan och hon utgör toppen av ett isberg bestående av kvinnliga singer/songwriters som har lyst upp i höstmörkret detta år.
  
4. Lost In The Trees: A Church That Fits Our Needs
5. Damien Jurado: Maraqopa
6. Kasey Chambers & Shane Nicholson: Wreck & Ruin
7. Father John Misty: Fear Fun
8. Andrew Bird: Hands of Glory
9. Jack White: Blunderbuss
10. Calexico: Algiers
11. Graveyard: Lights Out
12. Leonard Cohen: Old Ideas
13. Toni Holgersson: Sentimentalsjukhuset
14. Tallest Man On Earth: There's No Leaving Now
15. Sera Cahoone: Deer Creek Canyon
16. Michael Kiwanuka: Home Again
17. Iris Dement: Sing The Delta
18. Kent: Jag är inte rädd för mörkret
19. Beach House: Bloom
20. Wovenhand: The Laughing Stalk

Artister som kanske skulle ha varit med om jag hade gjort listan en annan dag: Brandi Carlile, Neil Young & Crazy Horse, Loosegoats, Anna von HausswolffBlack Prairie med flera. Men i slutändan tror jag inte det är så många som bryr sig. Det är ju enbart min egna lista.

onsdag 12 december 2012

Christmas Eve Can Kill You

I jakten på de perfekta jullåtarna så har jag de senaste åren landat vid The Everly Brothers bitterljuva Christmas Eve Can Kill You som finns på det fina albumet Stories We Could Tell från 1972. Likt många amerikanska storheter från rockens gyllene gryningstid i slutet av 1950-talet gjorde The Everly Brothers ett par riktigt bra inspelningar omkring 1970. Detta efter att ha haft ett knackigt 60-tal då den brittiska popinvasionen ändrade spelreglerna för hur rockmusik skulle se ut och låta. Slutet av sextiotalet och åren därefter blev en värdig återkomst för flertalet av dessa artister, vilket Stories We Could Tell bekräftar. En utmärkt skiva att lyssna på för iskalla decemberkvällar.

Nu har denna jullåt återupplivats av den den ständigt melankoliska trubaduren Bonnie 'Prince' Billy, som tillsammans med Dawn McCarthy har gjort en utmärkt cover på Everly-brödernas mästerverk. Här kan ni se och höra deras version och samtidigt skapa lite julmys hemma i soffan:

tisdag 4 december 2012

Det är inget fel på bilden, det är Jim James nya singel.

Jim James första singel från sitt kommande soloalbum finns nu att se på YouTube. Elektroniskt, atmosfäriskt och stämningsfullt. Det låter lite som en remix från någon av låtarna från My Morning Jackets album Z. Det kan bli bra...

söndag 2 december 2012

Mer country från Australien - Audrey Auld

Jag skrev för ett tag sedan om det australiensiska paret Kasey Chambers & Shane Nicholsons fina duettskiva Wreck & Ruin. För er som vill fördjupa er ytterligare i modern country med rötter från Australien kan jag rekommendera Audrey Aulds samlingsskiva Resurrection Moon som kom tidigare i år. Auld, som härstammar från ön Tasmanien men numera aktiv i Nashville, blev vid inledningen av sin karriär under slutet av 1990-talet producerad av Kasey Chambers pappa och tillika countryartist, Bill Chambers. Det musikaliska släktskapet finns där och liksom dotter Chambers har hon en vacker röst som gör sig bäst till vemodiga countrymelodier. En personlig favorit är låten Losing Faith. Samlingen innehåller material från 2000-talets inledande decennium samt två nyinspelade låtar. Kompletterar ni med skivan Come Find Me från 2011, som inte ingår i samlingen, får ni med det mesta och det bästa från hennes karriär. Lyssna på spotify med hjälp av länkarna ovan.