lördag 31 december 2016

Årets bästa album 2016 - Nån oordning får det väl vara...

2016 kommer på något sätt gå till historien. Ett på många sätt dystert år utifrån ett världsligt perspektiv men det tänkte jag nog om de två föregående åren också. Det har kanske mer att göra med hur jag påverkas av omvärldens val av rapportering. Vad gäller alla musikaliska hjältar som har fallit ifrån och på vilket sätt detta har präglat musiken gör detta år ändå unikt i sitt slag. Ur detta mörker föds vacker musik.

Årets bästa album. Här är min lista. Detta år helt utan någon inbördes ordning. Det blir bäst så. Det finns fler. Album som jag inte har hunnit lyssna på eller sådana som jag för stunden har glömt bort. Men här är iallafall 20 plattor från året som gått som på något sätt har gjort intryck:

Leonard Cohen You Want It Darker
Ett vackert avsked från en av de största. Borde ha fått ett Nobelpris innan dog. I vad vet jag inte men det verkar inte spela så stor roll längre. Vila i frid.

Andrew Bird Are You Serious
En skiva som förtjänar all uppmärksamhet den kan få. Birds bästa på nästan ett decennium.

Sturgill Simpson A Sailors Guide To Earth
En artist som bara växer sig starkare för varje platta som går. Det unika i hans sound blir allt mer påtagligt och därför känns hans musik mer relevant.

Robert Ellis Robert Ellis
Paul Simons 70-tal återupplivas i Ellis tappning. Det är jag glad för. En av nutidens främsta låtskrivare.

David Bowie Blackstar
Allt är redan sagt, allt är redan gjort. Nu är det över. För då, som nu, för alltid. (det var ju på en annan platta jag skulle skriva detta...) Vila i frid.

Nick Cave & The Bad Seeds Skeleton Tree
I allt mörker tonar ett ännu mörkare moln fram på himmelen. Men efter regn kommer det ibland mera regn. Ibland låter det vackert hur sorgligt det än må vara.

Parker Millsap The Very Last Day
En artist som aldrig kommer nå de största scenerna men förtjänar stor respekt för sin talang och förmåga att skapa energi och egensinnighet på redan uppkörda vägar.


Agnes Obel Citizen of Glass
Obels musik växer sig starkare för varje platta som går. Hennes bästa hitintills.

Michael Kiwanuka Love & Hate
Jag gillade debuten men här är influenserna fler, arrangemangen större och summan av delarna blir mer spännande att lyssna på i längden.

Christian Kjellvander A Village: Natural Light
Kjellvander har skapat sin egna katedral i de sörmländska skogarna. Den blir allt vackrare. Ett album i ordets rätta bemärkelse.

Wovenhand Star Treatment
Med en alldeles egen karta och kompass tar sig David Eugene Edwards fram i ett apokalyptiskt landskap där punkare, hårdrockare, gothrockare, predikanter och honky tonks kan förenas.

PJ Harvey The Hope Six Demolotion Project
Harvey har efter ständigt sökande skapar sin alldeles egna musikaliska sfär som gör henne unik i rockmusikhistorien.

Kent För då, som nu, för alltid
Sveriges bästa rockband genom alla tider anammade årets melodi och gjorde ett storslaget och vackert uttåg med flaggan i topp. Vila i frid, Kent.

Gojira Magma
Året bästa hårdrocksplatta i min lilla värld kom från Frankrike.

Katatonia The Fall of Hearts
Årets näst bästa hårdrocksplatta kom från Sverige. Ödesdiger domedagsmetal med både hjärta och smärta. Inte bara mörker.

Opeth Sorceress
Årets tredje bästa hårdrocksplatta kom också från Sverige. Inte lika sammansvetsad som föregångaren men topparna är mer effektfulla. Varför growla när man kan sjunga.

Miranda Lambert The Weight of the Wings
En artist som, likt Dolly Parton, pendlar mellan det genuina jag älskar med countrymusiken och det tillgjorda som får mig att dra mig undan. På denna dubbelplatta är det slagsida åt det förstnämnda. Det gillar jag.

Margo Price Midwest Farmer's Daughter
En ny bekantskap som förvaltar countrytraditionen med respekt och integritet. Om Lambert är en ny Parton så är Margo Price en modern Loretta Lynn.

Brent Cobb Shine On A Rainy Day
Intet nytt under solen men här gömmer sig en låtskrivare av rang. Ytterligare en countrydoftande singer/songwriter som jag kommer att följa i fortsättningen.

Pinegrove Cardinals
Återupplivar mitt sena 90-tal på ett positivt sätt. Built to Spill- och Sebadoh-referenserna finns där och det räcker långt. Hade Pavement låtit som Pinegrove hade jag älskat dem också.

Det går att nämna fler; Peter LeMarc, Dawes, Band of Horses, case/lang/veirs och E.S.T Symphony för att nämna några. Men just idag kändes de här 20 valen helt rätt.


söndag 25 december 2016

Broken Records julkalender will soon be over

Nu är julen här och denna bloggs julkalender avslutad. Årets kanske viktigaste händelse. För att summera listan delar jag den här i nästintill komplett Spotify-format. Med enda undantaget att Christmas Eve Can Kill You här finns i originalversion med The Everly Brothers istället för Bonnie 'Prince' Billys & Dawn McCarthys cover. Får jag välja en jullåt ur rockhistorien kommer den att väljas som tidernas främsta i min bok. Dessutom medverkar Tom Waits på albumversionen av Go Tell It On The Mountain. Så den här listan är inte dum alls. Lyssna!



Jag vill avsluta detta lilla julprojekt med en klassiker som jag egentligen inte har så mycket till övers för som enskild låt. Men David Bowie la an tonen för hur musikåret 2016 skulle bli med sin värdigt iscensatta men tillika tragiska sorti från detta jordeliv i januari. Det skulle visa sig bara vara början på ett år som gått i avskedets tecken.

Därför vill jag dela detta klipp där han och Bing Crosby förenades kring flygeln för ganska exakt 39 år sedan. Faktum är att denna låt har blivit en av Bowies bäst säljande singlar under hela sin hyllade karriär. Det kan man ju ha vissa synpunkter på men ett år som detta spelar det mindre roll. Denna inspelning fyller på något sätt en funktion och påminner mig om vilka outgrundliga vägar rockhistorien kan ta en med på. Både utifrån lyssnarens och artisternas perspektiv.

Ha nu en fortsatt god jul!

lördag 24 december 2016

Broken Records julkalender: Lucka 24

Lucka 24:
Simon & Garfunkel - 7 O'clocks News/Silent Night

Visst, ska jag välja det bästa ur Paul Simons gedigna katalog är kanske inte denna parentes den mest representativa. Men nu är det ju ändå jul och deras tolkning av Silent Night med nyhetsuppläsare i bakgrunden känns ju på något sätt lika träffande 2016 som 1966. Stämningsfullt och vackert men där mörkret och tragedin smyger sig på som ett ständigt hot, i detta fall i form av en nyhetsuppläsare, i bakgrunden. På något sätt skänker det ändå tröst i att vi har befunnit oss där förut. Det behövs i en tid som denna.


Låten avslutade den i mitt tycke bästa plattan med Art & Paul. Kanske Simons allra bästa produktion genom hela sin långa karriär. Fast på den punkten ändrar jag åsikt lika ofta som SVT byter julvärd.




Nu är alla luckor öppnade så nu kan vi frossa julmat i dagarna tre. För den som vill göra det till tonerna av missmodig, dekadent och mestadels ledsen julmusik kan göra det genom att ta del av min julkalender sammanställd i Spotify-format via denna länk.

Om ni istället söker mer traditionell julmusik men är urbota less på Bing Crosby, Elvis Presley, Sissel Kyrkjebö, Tommy Körberg, Just D, Tommy Körberg och Carola vill jag rekommendera den Chicago-baserade gruppen Sleeping At Last som i huvudsak kretsar kring centralgestalten och sångaren Ryan O'Neal. På deras Christmas Collection 2016 samlas en rad fina tolkningar av traditionella julsånger. De visar att om man plockar bort Lennon och en barnkör blir Happy Xmas (War Is Over) en uthärdlig låt. Till och med riktigt fin. Och deras version av O, Holy Night tillhör en av de vackraste du kan lyssna på julen 2016.

God jul och gott nytt år!


fredag 23 december 2016

Broken Records julkalender: Lucka 23

Lucka 23:
The Blind Boys of Alabama - Go Tell It On The Mountain


Historien om gospelgruppen The Blind Boys of Alabama känns nästan osannolik. Nästan så att man tvivlar. En grupp bestående av blinda män vars centralgestalter har sjungit tillsammans sedan 1940-talet då de förenades på skola för döva och synskadade i Alabama. Clarence Fountain är visserligen den ende medlemmen som varit med från starten men de har varit inspirationskällor till framlidna legender som Bobby Bland och Marvin Gaye. De existerar i vilket fall på riktigt och har gjort musik ända in på det tjugoförsta århundradet som berör och inspirerar nya artister. De bevisas i denna tolkning av en traditionell julgospel som de spelade in på skivan med samma namn från 2003. På albumversionen bidrar Tom Waits med sin rossliga stämma och det förhöjer värdet ytterligare.

torsdag 22 december 2016

Broken Records julkalender: Lucka 22

Lucka 22:
Mark Kozelek - God Rest Ye Merry, Gentlemen

Egentligen blir jag inte särskilt upplivad av alternativa rockartister som ger sig på att spela in julskivor. Visst, jag kan förstå att det kan vara en kul grej men det blir sällan särskilt intressant i längden. Sufjan Stevens har gjort otaliga försök men jag gillar mer hans musik när han ägnar sig åt egna produktioner.


Därför kan jag inte påstå att mitt intresse för den forne Red House Painters - sångaren, den alltid lika slokörade trubaduren, Mark Kozeleks julalbum var speciellt stort när den släpptes för ett par år sedan. Jag skulle nog hävda att i 13 av 14 fall var mitt ointresse motiverat. Men den här tolkning av en klassisk julstandard, med anor från medeltiden, visade sig vara en utsökt symbios mellan två världar som åter bevisade att jag kan ha fel. Sånt händer ofta. Det har hunnit bli en återkommande julfavorit i mina spellistor.

onsdag 21 december 2016

Broken Records julkalender: Lucka 21

Lucka 21:
Leonard Cohen - Famous Blue Raincoat

Vi befinner oss i den mörkaste tiden och vad kan då värma mer än Cohens ljuva stämma. Låten är ingen jullåt den heller men för mig räcker det med att den utspelar sig i december för att den ska väcka rätt typ av känslor. Det var med denna låt som jag upptäckte Cohen en gång i tiden och den tillhör nog fortfarande min absoluta favorit bland alla fina sånger den kanadensiska poeten hann ge oss innan hans liv tog slut i november.

Han var produktiv in i det sista och därmed kommer hans frånvaro att märkas. Men musiken finns ju kvar och det ska vi vara tacksamma för. Cohen var, trots en relativt mogen debut på musikscenen, verksam under sex decennier och det finns guldkorn att plocka från var och ett av dem. Visst var produktionen förhållandevis sparsmakad i jämförelse med samtida aktörer som Bob Dylan och Neil Young och det fanns svackor men Cohens värdighet sattes aldrig ur spel. Så länge Phil Spector inte fanns med i bilden så var hans lägstanivå alltid hög. Han kom att förbli rockmusikens stora gentleman in i det sista.



Jag tror de flesta redan sitter på sina Cohen-favoriter men för dem som ids så kan ni ju alltid ta del av mina:

tisdag 20 december 2016

Broken Records julkalender: Lucka 20

Lucka 20:
Nick Lowe - Christmas Can't Be Far Away

Julmusik blir inte alltid särskilt intressant när decembermånad väl har passerat. Men när vi som nu befinner oss mitt i stöket så fyller den ändå en funktion. Den forne brittiske new wave/pubrock/postpunk-ikonen Lowe lyckades för några år sedan spela in en julplatta med substans som skänker värme, glöggmys och en lagom dos av tingeltangel.

måndag 19 december 2016

Broken Records julkalender. Lucka 19

Lucka 19:
Andrew Bird - So Much Wine, Merry Christmas

Andrew Bird har med sin platta Are You Serious inte bara gjort en av årets bästa plattor utan även namngett den med den mest träffsäkra titeln för att beskriva 2016. Det finns många guldkorn att hämta från den plattan som dessvärre nog kommer att glömmas bort när etablerade musikkritiker ska summera året i diverse tidningar med årsbästalistor. Den förtjänar mer uppmärksamhet. Det skulle ju jag ha kunnat gett den men det hade nog inte gjort så stor skillnad. Istället delar jag en låt som är hämtad från 2014-års coverplatta där Bird tolkar The Handsome Family och förmedlar i detta fall lite obekväm och missmodig julkänsla. På ett fint sätt. För övrigt vill jag uppmana er till att lyssna på Are You Serious.



söndag 18 december 2016

Broken Records julkalender: Lucka 18

Lucka 18:
Tom Waits - Christmas Card From A Hooker in Minneapolis (Live)

Waits skapar julmys på sitt alldeles säregna och smått bisarra sätt och förenar Silent Night med ett mer dekadent perspektiv på julen. Live från en TV-show i Australien 1979.

lördag 17 december 2016

Broken Records julkalender: Lucka 17

Lucka 17:

Kent - Hjärta

Att Kent ikväll gör sitt sista framträdande lär knappast ha undgått någon. Ingen tillställning jag kommer att bevittna men jag såg dem för en dryg månad sedan på Malmö Arena och då bevisades att de tronar som Sveriges bästa rockgrupp den här sidan av millennieskiftet. Kanske för alltid. De tågar ut med flaggan i topp.


Att koppla den här låten till julen känns kanske långsökt men det är i sammanhanget inte särskilt relevant. Det är hur som helst en av de låtar som på senare tid växt fram som en av mina favoriter i deras gedigna katalog. En textrad som; Man vet man blivit gammal när en ungdom börjar glittra som Allens Manhattan. Dan före dan, har träffat mig rätt i hjärtat under den höst som förflutit. Och där finns det ju en julreferens trots allt.




Som en parantes listar jag min rangordning av Kents plattor. För att degradera denna bloggs värdighet inför jag även sifferbetyg, 1 - 10. Betygen betyder ingenting. Bara nörderi.

1. Vapen & Ammunition (Betyg: 9) 2002
Genuin samling sånger som alla fyller en funktion. En svensk klassiker. Deras motsvarighet till Eldkvarns Kungarna från Broadway. Men den här står sig nog bättre med tiden. Det enda jag kan sätta på minussidan är avslutningen Sverige. En fin låt med ett välvilligt budskap men känns lite malplacé i sammanhanget och hade gjort sig bättre som en enskild singel.

2. Hagnesta Hill (9) 1999
Plattan är kanske i längsta laget men här är nog topparna högst. Jag tyckte inte den var så intressant när den kom, ansåg att Kent hade blivit för stora för mig vid detta skede. Jag ville vara alternativ och ansåg att arenaband inte var min kopp te. Det var först tio år efter dess ankomst som jag mognade, tog mitt förnuft till fånga och förstod vidden av dess briljans.

3. Du & jag döden (8) 2005
Ytterligare en platta jag har omvärderat. Framförallt den andra halvan av skivan innehåller några av deras bästa låtar som bara växer med tiden. Det var nog egentligen bara titeln som lade ribban lite väl högt. Förväntade mig Det sjunde inseglet men fick mer Fucking Åmål. Men det är ju bra det med. Storslagna låtar om insikten om att livet trots allt är ändligt. Den där känslan som växer sig allt starkare nån gång mellan 30 och 40. Deras sista platta där gitarrerna fortfarande stod i centrum.

4. Då som nu för alltid (8) 2016
En värdig avslutning som lämpar sig för ett storslaget uttåg från de största arenorna. Här finns några av Bergs bästa texter och låtar. Bombastiskt och svulstigt men samtidigt mer personligt än någon gång tidigare. Mer direkt än deras främsta plattor och därmed riskerar den att åldras fortare. Men just nu gör det ingenting.

5. Isola (8) 1997
Den står sig med tiden även om texterna blev bättre vid senare skede. En platta som tog Kent in i vuxenlivet. Och med 747 tog de sig från klubbarna till arenorna i jumbojet-fart.

6. Röd (7) 2009
Inleds med en hopplös profan psalm av en ostämd kör men sen blir det ju bara bättre. Gruppen känns mer bekväma i den allt mer elektroniska ljudbilden som de hade flörtat med en längre tid men som tog mer plats på föregångaren Tillbaka till samtiden. Den här plattan håller bättre. Bara man hoppar över första spåret.

7. Kent (7) 1995
Hade Kent bara gett ut en platta och gjort en Jakob Hellman så hade det här varit en klassiker men med facit i hand så blev det ju bättre sen. Därför känns den inte lika angelägen nu som då. Men den väcker känslor än idag. Kanske mest nostalgi. Men ändå.

8. Tillbaka till samtiden (7) 2007
Banade väg för ett nytt sound som var spännande då men tiden har tärt på en del av låtarna även om det finns höjdpunkter som håller. Ingenting, Berlin och Columbus hör dit. Ensammast i Sverige är  en storslagen avslutning som för tankarna till 747.

9. Tigerdrottningen (6) 2014
Det här är kanske ett album som jag likt Du & jag döden kommer omvärdera men jag har svårt i nuläget att hitta tillräckligt mycket som griper tag i mig när jag lyssnar. Den känns därför lite ljummen. Men Svart snö är fin. Liksom Simmaren. La Belle Epoque är effektfull.

10. Verkligen (6) 1996
Jag tyckte den var fantastisk när den kom trots att mina förväntningar innan var skyhöga. På ett sådant sätt som det bara går att uppleva när man befinner sig i tonåren. Men som sin föregångare, debutplattan, känns den tjugo år senare inte lika angelägen. Det kanske är jag som har blivit för gammal och grå.

11. Jag är inte rädd för mörkret (5) 2012
999 räcker långt men inte hela vägen.

12. En plats i solen (3) 2010
Jag har nog aldrig förstått poängen med den här skivan. Var den på riktigt? Förväxlar omslaget med en Absolute Summer Romantic Hits - platta som kanske inte finns. Ser idag aldrig någon anledning till att lyssna på den igen. Trodde nog att gruppen hade gjort sitt när den här kom men som många gånger förr har de gjort nya låtar och plattor som återuppväckt och omvärderat mitt intresse för gruppen. Men nu är det slut. För då, som nu, för alltid.

Här min låtlista med gruppen för den som orkar:

fredag 16 december 2016

Broken Records julkalender: Lucka 16

Lucka 16:
Wovenhand - Go Ye Light

Vad krävs för att något ska definieras som julmusik? Ett religiöst tema med lite ljus i mörkret brukar räcka ganska långt. Den vidsynta definition lever i princip all musik David Eugene Edwards tar sig an väl upp till. Det här tillhör en av mina favoritlåtar från året som gått.

torsdag 15 december 2016

Broken Records julkalender: Lucka 15

Lucka 15:
Wonderlux - A Nightmare On Elf Street/O Holy Night



Om Leslie Odom Jr har gjort årets mest själfulla julplatta så har Wonderlux har gjort årets coolaste. Instrumental gitarrock med inslag av surf, spaghetti-western och rockabilly som skapar stämningsfull julmys för den som vill att glöggen ska smaka lite extra. Vilka Wonderlux egentligen är har jag ingen bra koll på men det här ska nog ses mer som ett projekt än en traditionell rockgrupp. Men kul är det. Nästan hela tiden ända fram till julafton och en bit in på nästa år. Men sen har jag nog tröttnat.

onsdag 14 december 2016

Broken Records julkalender: Lucka 14

Lucka 14:
Leslie Odom Jr - Winter Song

Leslie Odom Jr har tidigare haft en framgångsrik karriär på Broadway och bland annat prisbelönats för sin medverkan i musikalen Hamilton (som hamnat i fokus efter det amerikanska valet men då var han inte längre med). Hur som helst, så besitter mannen en musikalisk begåvning och en röst som lämpar sig för mer än bara på musikalscenen. Det är inte ofta jag faller för professionellt skolade soulröster likt Odoms men jag kan inte låta bli att imponeras av den självsäkerhet som han uppvisar med sin träffsäkra röst. Känslan finns där och kanske ligger han bakom årets mest lyssningsvärda julskiva, Simply Christmas.

tisdag 13 december 2016

Broken Records julkalender: Lucka 13

Lucka 13:
Kacey Musgraves & Wille Nelson - A Willie Nice Christmas

En av nutidens mest talangfulla countryartister förenas med en av de främsta på samma scen genom alla tider i en underfundig och småtrevlig julduett. Nelson bör väl med sina 83 år vara en av pop- och rockmusikens nu äldsta artist som fortfarande är produktiv. Musgraves är född 55 år senare än sin duettpartner och har framtiden för sig. Men de verkar onekligen ha något som förenar dem ändå.

måndag 12 december 2016

Broken Records julkalender: Lucka 12

Lucka 12:
Sharon Jones & the Dap Kings - White Christmas

Sharon Jones är ytterligare en i raden av artister som fallit ifrån under 2016. Hon var kanske ingen förnyare av sin genre men en ytterst karismatisk och själfull sångerska, fullproppad med energi, som förvaltade ett musikaliskt arv med den äran. Vila i frid.


söndag 11 december 2016

Broken Records julkalender: Lucka 11

Lucka 11:
Laura Marling - Goodbye England (Covered in Snow)

Efter ett märkligt år, där Brexit fått stå som symbol för en i raden av händelser som bidragit till att den västerländska hegemonins inflytande på världsutvecklingen börjar stå på en allt mer vacklande grund, känns Laura Marlings fina låt som ett självklart val till att fylla lucka nummer 11. Den skänker tröst i en allt konstigare värld som aldrig mer kommer att bli vad den en gång har varit. Men så tänkte å andra sidan Churchill också för snart 70 år sedan. Och vi vill väl egentligen inte att den ska bli vad den en gång har varit med kungligt envälde, slaveri, världskrig, folkmord och kommunistiska diktaturer som kännemärken? Nä, nu får jag nog rycka upp mig lite. 2017, here we go!


lördag 10 december 2016

Broken Records julkalender: Lucka 10

Lucka 10:
Bob Dylan - Ring Them Bells

Ikväll är den stora Nobelbanketten och en av huvudpersonerna kommer inte vara där. Bob Dylan har även tidigare i karriären haft en förmåga att med sin frånvaro hamna i händelsernas mitt. I det avseendet påminner han om en gudomlighet, en Messias-gestalt. Jag vill dock inte göra några fler religiösa liknelser utan istället får det mig att tänka på ett onyktert citat från vår svenska motsvarighet som en gång hävdade att "en inställd konsert är också en spelning".

Om Dylan är en värdig Nobelpristagare i litteratur är jag inte man nog att avgöra. Jag köper de motargument som bygger på att han redan har fått utmärkelser så det räcker i andra sammanhang. Det finns författare som är i större behov av uppmärksamhet och att vi befinner oss i ett läge där boken behöver all den upprättelse den kan få. Därför olägligt att ge priset till en rockartist i en tid när det fysiska formatet av litteratur, likt musik, är hotat. Samtidigt tillhör Dylan en av de artister som fått en musiknörd likt mig att börja söka litteratur som jag aldrig annars skulle ha tagit del av. Dessutom har han skrivit en del fantastiska texter. Men det har ju Leonard Cohen också och utifrån definition av vad litteraturpriset handlar om kanske Cohen hade varit ett mer välmotiverat val. Men han hade ju dessvärre inte heller kunnat närvara på kvällens middag.

Denna låt är ingen jullåt. Men det har i sammanhanget ingen betydelse. Det blir oftast som bäst när en låt inte har ett specifikt syfte att passa in i ett visst sammanhang. Detta gäller oavsett om det är politiskt eller religiöst. Dylan är ju ett strålande exempel på en artist som skrivit låtar med mångfacetterade betydelser och därmed har de kunnat användas i diverse olika sammanhang. Men titeln passar ju denna högtid som väntar oss och är hämtad från Oh Mercy från 1989 som i min bok tillhör ett av Dylans främsta verk. Det är främsta skälet till varför denna låt får fylla lucka nummer 10:


Ring them bells, ye heathen
From the city that dreams
Ring them bells from the sanctuaries
’Cross the valleys and streams
For they’re deep and they’re wide
And the world’s on its side
And time is running backwards
And so is the bride

Ring them bells St. Peter
Where the four winds blow
Ring them bells with an iron hand
So the people will know
Oh it’s rush hour now
On the wheel and the plow
And the sun is going down
Upon the sacred cow

Ring them bells Sweet Martha
For the poor man’s son
Ring them bells so the world will know
That God is one
Oh the shepherd is asleep
Where the willows weep
And the mountains are filled
With lost sheep

Ring them bells for the blind and the deaf
Ring them bells for all of us who are left
Ring them bells for the chosen few
Who will judge the many when the game is through
Ring them bells, for the time that flies
For the child that cries
When innocence dies

Ring them bells St. Catherine
From the top of the room
Ring them from the fortress
For the lilies that bloom
Oh the lines are long
And the fighting is strong
And they’re breaking down the distance
Between right and wrong

Copyright © 1989 by Special Rider Music

fredag 9 december 2016

Broken Records julkalender: Lucka 9

Lucka 9:
John Cale - Hallelujah

Visst, det här är kanske en uttjatad låt. Inte minst i dessa juletider. Men den håller ändå och det visar på vilken mångbottnad storslagenhet detta verk besitter. Det ska Leonard Cohen ha all respekt för. En av de största låtskrivarna genom alla tider som kommer att vara saknad i denna värld. Lyckligtvis kommer hans musik och lyrik att leva vidare.

John Cale är en mångsidig artist som också förtjänar stor respekt. Kanske inte i första hand för denna låt men han var, mig veterligen, först med att göra en cover på låten på ett hyllningsalbum till Cohen för 25 år sedan. Jag upptäckte låten när den var med på ett soundtrack till filmen Basquiat i mitten på 1990-talet och det blev genast en personlig favorit. Jag hade då ingen tanke på att det skulle förvandlas till en jullåt. Men det är fortfarande min favorittolkning av låten. Cohens egna och Jeff Buckleys tolkning inräknade. Här får ni den i en nyinspelad liveversion:

torsdag 8 december 2016

Broken Records julkalender: Lucka 8

Lucka 8:
Tracey Thorn - In the Cold, Cold Night

Den forna Everything But the Girl-sångerskan, som tillsammans med Beth Gibbons i Portishead blev en slags trip-hopdrottning på mitten av 90-talet, tolkar The White Stripes och det uppstår en bitterljuv och underskön julkänsla i all sin enkelhet. Thorn skapar julkänsla på ett sympatiskt sätt trots regntunga skyar ute.

onsdag 7 december 2016

Broken Records julkalender: Lucka 7

Lucka 7:
My Morning Jacket - Xmas Curtain

Ibland, när mitt mest dystopiska perspektiv på framtiden får för stort utrymme, konstaterar jag i vemod att My Morning Jackets glansperiod nog trots allt är över. Den senaste plattan och Jim James soloalster från i år har gett tydliga signaler. Talang och kompetens finns kvar och för min personliga del känns de fortfarande angelägna. Det kommer de alltid att göra. Men det är på något sätt tydligt att idéerna inte riktigt räcker till längre. Det saknas något och det är inte längre som det var under de magiska åren mellan 2001 och 2011. Ett decennium fyllt med ljuv, själfull och genreöverskridande rockmusik från den samspelta rockkvintetten från Kentucky. Nästan allt de tog sig an blev till guld. Men mer ett decennium av en grupp eller artist på denna nivå är mer än vad man kan begära. Mig veterligen finns det ingen grupp eller artist som utan djupare svackor hållit så hög nivå under en längre tidsperiod. Ni får gärna komma med förslag? (Paul Simon och Tom Waits viskar någon därute och jag vill kanske medge att ni har rätt. Men ändå. Det beror på hur man räknar.)


MMJ är det tjugoförsta århundradets motsvarighet till The Band. I likhet med sina föregångare kunde de i sin glans dagar skriva låtar med jultema som kändes relevanta under hela året. Som i denna låt hämtad från den platta, At Dawn (2001), där de på allvar visade att de var mer än ett amerikanskt alternativband i mängden. Det var då som grunden för deras storhetstid lades. Nu, femton år senare, är det nog snart dags för den sista valsen.

tisdag 6 december 2016

Broken Records julkalender: Lucka 6

Lucka 6:
Gretchen Peters - Song for a Winter's Night

När mörkret och kylan känns allt för påträngande har Gretchen Peters en röst med mildrande effekt. Det här är fint. Nästan alldeles för vackert. Men så måste det får vara ibland också.


måndag 5 december 2016

Broken Records julkalender: Lucka 5

Lucka 5:
Bonnie 'Prince' Billy & Dawn McCarthy: Christmas Eve Can Kill You

Det här är en smått fantastisk låt i dess original med The Everly Brothers, hämtad från 1972-års platta Stories We Could Tell. En av de jullåtar som det går att lyssna på oavsett tidpunkt på året. Låten handlar om att stålsätta sig inför julhelgen. När livet inte är som en dans runt granen kan en högtid likt julen bli plågsam. Ett tema eller en känsla som går att applicera på många situationer i livet. Bonnie 'Prince' Billy och Dawn McCarthy lyckas återuppliva denna låt med den äran i sin utsökta cover. Nästintill lika bra som Everly-brödernas version.


söndag 4 december 2016

Broken Records julkalender: Lucka 4

Lucka 4:
Daniel Norgren - Softly Falling Snow

Jag hoppas på snö i vinter. Och att jag under 2017 kommer få höra mer av en av Sveriges mest anonyma musikaliska aktörer i förhållande till hans talang. Han förtjänar mer uppmärksamhet än den han får. Men de som lyssnar blir inte sällan hängivna beundrare av Borås-sonens förmåga att skapa en brygga mellan det svenska vemodet och den amerikanska blues- och folkrocktraditionen. I april får jag glädjen att åter igen få uppleva hans musik live. Förväntan är hög.

lördag 3 december 2016

Broken Records julkalender: Lucka 3

Lucka 3:
Merle Haggard - If We Make It Through December

Merle Haggard är endast en i raden av alla musikaliska hjältar som fallit bort under det märkliga året som gått. Hoppas det inte hinner bli bli fler. Om vi bara klarar av december. En artist med en respektingivande röst som det inte går att värja sig emot i längden. Det är sådana röster som skänker tröst under den mörkaste tiden på året. Det är tur att musiken lever vidare.

fredag 2 december 2016

Broken Records julkalender: Lucka 2

Lucka 2:
Loney Dear - December Lilies

Advent handlar ju om väntan. Jag väntar smått otåligt på Loney Dears sjunde album. De aptitretare som ges ut lovar gott. Jag tror 2017 blir ett bra Loney Dear-år.

torsdag 1 december 2016

Broken Records julkalender: Lucka 1

Lucka 1:
Sofia Karlsson & Martin Hederos (med Christian Kjellvander) - Vinterlång

Sofia Karlssons ljuva folkstämma förenas med Kjellvanders undersköna röst som visar sig fungera lika bra på svenska. Lägg där till Hederos pianospel, som är unikt i sitt slag, och vi har en julklassiker som håller hela vintern lång.