söndag 24 februari 2013

Artisterna bakom låtarna

I mitt senaste inlägg skrev jag om återutgåvan av Heaven Help The Child med Mickey Newbury som jag nyligen köpte på vinyl. Newbury tillhör kategorin artister vars låtar ofta blivit mer kända i andras artisters tolkningar och därmed har de tenderat att hamna i skymundan av sina egna verk. Det kan ibland kännas orättvist när originalet hamnar i skuggan av de tolkningar som gjorts, hur fina dessa än är, eftersom låten i regel håller hög klass redan från början. Men det handlar inte om att gilla den ena eller den andra versionen för det finns ju ingen som helst motsägelse i att gilla flera versioner av en och samma låt. En riktigt bra låt tål många olika versioner och flera tolkningar kan i rätt sammanhang få låten att växa snarare än att urvattnas.

Därför har jag valt att gör en lista med fem album gjorda av berömda låtskrivare som har lyckats skriva denna typ av högkvalitativa låtar. Låtar som förädlas med tiden och härdas av diverse tolkningar. Det här är album som inte alltid får den uppmärksamhet de förtjänar och är sällan med på diverse listor när de viktigaste eller bästa albumen ska rangordnas och graderas. De har dock ofta varit med och bidragit med låtar som finns med på andras artisters album som ofta lyfts fram i dessa sammanhang. Hur som helst så är dessa album fem personliga favoriter från några av rockhistoriens bästa låtskrivare.

Mickey Newbury Frisco Mable Joy (1971)
Mickey Newbury är kanske mest känd för sitt arrangemang av medleyet An American Trilogy. En låt som många förknippar med Elvis Presleys liveframträdande. Denna bombastiska hymn inleder skivan Frisco Mable Joy och följs sedan upp av en rad fantastiska låtar som alla är skrivna av Newbury själv. Storslaget, episkt och känslosamt, men musiken känns hela tiden jordnära och träffar en direkt i bröstet. Newbury hör till bland de största låtskrivarna inom den amerikanska countryscenen, men på denna skiva visar han även vilken fantastisk framförare han är. I början av 2000-talet tog medlemmar ur bland annat The Walkabouts initiativet till att samla en rad välkända artister och göra ett välmotiverat tributalbum till denna skiva med flertalet fina versioner. Den kan ni hitta på Spotify om ni klickar här. Men den kommer inte i närheten av originalet som är nästintill oslagbart i sin genre.

Joe South Games People Play (1969)
South är upphovsman till låtar som Rose Garden, Hush och Games People Play. De två senare av dessa låtar hittar ni på denna skiva. De flesta förknippar nog Hush med Deep Purple (eller kanske Kula Shaker om ni var mer britpop än hårdrock) och av alla fina versioner som har gjorts av Games People Play (Waylon Jennings, Betty Lavette, Duane Allman m.fl.) så är det Inner Circles mindre tilltalande reggae-version som lite orättvist mått den bredaste publiken. Oavsett detta så är båda dessa låtar väl värda att höra i originalversion och skivan bjuder på en hel del andra guldkorn som These Are Not My People, Party People och I Knew You When. Flertalet av låtarna finns även med på debuten, Introspect. Denna skiva spelades in i alla hast för att följa upp succén med titellåten men upplevs ändå inte som något slarvigt hopkok.

Carole King Writer (1970)
Tillsammans med sin radarpartner Gerry Goffin tillhörde King en av 1960-talets stora hitmakare inom soul- och popmusiken. Med skivan Tapestry från 1971 kom hon även att slå igenom som soloartist och albumet tillhör ett av 70-talets bäst säljande. Writer var hennes debut som gavs ut året innan och nådde ingen större uppmärksamhet. Jag har den dock som en personlig favorit eftersom jag alltid tyckt att Tapestry, trots fantastiskt låtmaterial, blir lite tråkig i längden. Produktionen är näst intill för perfekt. Debuten är lite ruffigare i tonen och har i mina öron lite mer karaktär. Den innehåller egna versioner några av hennes starkaste bidrag till andra artister som exempelvis No Easy Way Down (Dusty Springfield), Up On The Roof (The Drifters) och Goin' Back (The Byrds). Personlig favorit är den fina Child Of Mine.

Kris Kristofferson The Silver Tongued Devil And I (1971)
Kris Kristoffersons låtar har tolkats av mängder av artister och han var under det tidiga 70-talet kanske den mest respekterade och betydelsefulla låtskrivaren inom countryn. Han har dock ofta hamnat i skymundan av artister som Willie Nelson, Johnny Cash och George Jones. Detta är hans andra soloskiva och innehåller utöver The Taker och Jody And The Kid,som redan hade hunnit bli hits med andra artister, kanske ingen av hans mest uppmärksammade låtar. Men det är en personlig favorit, främst på grund av den vackra och sorgliga avslutningen i Epitah (Black And Blue) men även för den sentimentala kärleksballaden Loving Her Where Easier (Than Anything I'll Ever Do Again).


Dan Penn Do Right Man (1994)
Dan Penn var, tillsammans med sin radarpartner Spooner Oldham, under 1960-talets slutskede en framgångsrik producent och låtskrivare inom den amerikanska sydstatssoulen. Han låg bakom succéalbum och hits med artister som Aretha Franklin, Solomon Burke och The Box Tops. Hans egna studoinspelningar är fåtaliga även om de fick en viss uppmärksamhet i samband med samlingsskivan The Fame Recordings som gavs ut förra året. Den skiva jag skulle vilja lyfta fram är Do Right Man från 1994 där han gör egna versioner på sina gamla hits från 1960-talet. Albumet innehåller 10 utmärkta låtar, varav The Dark End Of The Street, It Tears Me Up och Do Right Woman, Do Right Man tillhör mina personliga favoriter. Tillbakalutat, gubbigt och bitvis väldigt vackert. Uppbackad av musiker i yppersta världsklass visar Dan Penn att han också kan göra sina egna låtar rättvisa.


torsdag 14 februari 2013

Nypressade återutgivningar

Jag fick häromdagen två återutgivna vinyler i nypress hemlevererade som ett brev från posten. Fina, tunga och välljudande! Den ena var Bill Fays självbetitlade debutskiva från 1970 och den andra var Mickey Newburys Heaven Help the Child från 1973. Vacker, pompös och vemodig musik i fint format. Skivorna är beställda från wowhd.se. Deras utbud på importer är stort med förhållandevis låga priser. Ni får dock räkna med långa leveranstider och vid ett enstaka fall har jag råkat ut för att skivan varit skadad vid leveransen och då visade det sig vara krångligt att returnera eftersom deras kontor finns i England. Men om man väl vågar ta risken och har tålamod med en viss väntan så finns det mycket att hämta. Till följd av Bill Fays succé med sitt starka comebackalbum från förra året kommer även hans andra skiva från 70-talets inledning, Time Of The Last Persecution, inom den närmaste veckan att återutges ut i LP-format. Det kan vara värt att hålla koll på för den som anser att livet snurrar framåt i en lagom takt då det går i 33 och 1/3 varv per minut.

Mickey Newburys triologi av skivor från slutet av 60- och börja av 70-talet, vilket utöver ovan nämnda även inkluderar It Looks Like Rain och Frisco Mable Joy, gavs för ett par år sedan i en 4 CD-box där den fjärde skivan bestod av övrigt material och rariteter. I samband med detta gavs även skivorna ut i vinylformat och några av dem hittar du hos wowhd.se. Som ett smakprov och med lite mer information kan ni tal del av detta youtube-klipp men låten San Francisco Mable Joy som är utgiven i flertalet versioner men denna är vacker och hämtad från just skivan Heaven Help the Child:

måndag 11 februari 2013

Melanie, Nicks och Harrison

Jag har under de senaste veckorna lagt beslag på några glada överraskningar i mitt obotliga sökande efter de mest prisvärda vinylskivorna i de begagnade skivaffärerna. Jag tänkte att det var läge att presentera några av dem här.

Melanie var för mig tidigare en tämligen anonym figur. Jag har under en längre tid sett hennes skivor stå orörda i skivbackarna, men utan att bry mig vem hon egentligen är och hur de låter. Men av någon outgrundlig anledning har hennes skivomslag fångat mitt intresse och med hjälp av den utmärkta musiktjänsten AllMusic har jag kollat upp henne lite närmare. Det bidrog till att jag fick upp ögonen för albumet Gather Me från 1971, som jag hittade för en billig penning hos min lokala skivbörs, Repeat Records i Lund. Efter att ha lyssnat på skivan ett antal gånger så är det inte längre enbart skivomslaget som fångar min uppmärksamhet. Melanie Safka, som är hennes fullständiga namn, är starkt förknippad med Woodstock-festivalen 1969 där hon fick ett smärre genombrott som en ung skönsjungande singer/songwriter. Gather Me är hennes första skiva på den etikett, Neighborhood Records, som hon skapade tillsammans med sin producent och sedermera make Peter Schekery och brukar räknas till hennes främsta verk. Hon kopplas inte sällan samman med det sena sextiotalets "flower-power"-trend. Lite missvisande,  för det handlar knappast om någon flummig, exhibitionistisk och psykedelisk musik, utan om musik som har sitt släktskap med samtida kvinnliga artister likt Joni Mitchell, Laura Nyro och Carole King. Hon har en utsökt röst och som bäst kommer till uttryck i låtar som Little Bit of Me och Some Say (I Got Devil). En av hennes mest berömda låtar som finns med på skivan är den lättillgängliga och trallvänliga popbagetellen Brand New Key, som får mig att tänka att svenska Miss Li borde ha lyssnat en del på. En låt som kommer sig väl till pass på albumet, men är knappast representativ för helheten som andas en nedtonad, eftertänksam singer/songwriter-musik med rötter i soul, gospel, country och brittisk folkrock. Det är vackert och melankoliskt nästan hela vägen och jag kan varmt rekommendera detta. Även efterföljaren Stoneground Words är köpvärd och innehåller personliga favoriten Togheter Alone, men om jag ska välja en skiva så blir Gather Me mitt val. Det finns mycket utgivet med Melanie på Spotify men tyvärr inte Gather Me. Det finns en rad samlingar av blandad kvalité och med förvirrande "flower-power"-konvolut, så jag rekommenderar, om ni vill ta den digitala vägen, att börja med Stoneground Words som ni hittar via länken. Den analoga vägen är dock alltid mycket roligare i längden.

Jag har länge beundrat Fleetwood Macs musik under 1970-talets slutskede men aldrig brytt mig om Stevie Nicks efterföljande solokarriär i någon högre utsträckning. Så det var av en ren slump jag helt plötsligt stod med ett billigt exemplar i handen och köpte Nicks solodebut Bella Donna. Skivan kom 1981 och innehåller samarbeten med Tom Petty & The Heartbreakers och Don Henley. Petty har även varit med och producerat skivan. Det hörs under vilket decennium denna skivan är inspelad och när det gäller 80-talet är detta sällan ett gott tecken ur mitt perspektiv. Men produktionen överskuggar aldrig musiken och Nicks visar prov på sin unika röst och sin utsökta förmåga till att både kunna skriva medryckande och bitterljuva melodier. Det bidrar till att denna skiva känns relevant än i dag och är ett väl fungerande komplement till den som har lyssnat sig trött på Rumours och Tusk. Skivan kommer aldrig upp i nivå med dessa men för den som, likt mig själv, faller för Nicks röst är detta ett komplement gott nog och i mitt tycke mer intressant än Fleetwoods skivor från samma decennium. Personlig favorit på skivan är den vemodiga och countrydoftande balladen After The Glitter Fades. FM-Rock, i dubbel bemärkelse, när den är som mest intressant. Ni kan kan ju alltid börja med att lyssna på den på Spotify (se länk ovan) men den är relativt enkel att hitta till ett billigt pris på någon slags skivmarknad därute.

Jag har aldrig varit något stort Beatles-fan, men om jag var tvungen välja så har George Harrison varit den medlem som väckt mina starkaste sympatier. Inte helt oväntat har detta sin bakgrund i låten My Sweet Lord och att min favoritsångare, Jim James, valde att ge ut en tribute-EP med Harrison-låtar för några år sedan. Men det grundar sig även på att den skiva med Beatles som jag värderar högst är Revolver där Harrison-kompositionen Taxman sticker ut som en personlig favorit och han får en mer framträdande roll än på tidigare album. Jag blev därför glad när jag hittade hans mastodontverk, All Things Must Pass från 1970, till ett överkomligt pris och med innehållande vinylskivor i bra skick. Det är dock inte en skiva som behöver sägas så mycket om utan räknas ju till en klassiker och visar att Beatles hade låtit bättre om de hade lämnat lite större utrymme till sin främsta gitarrist och låtskrivare. I mitt tycke det bästa och mest intressanta soloalbumet från en ex-Beatle och även den Phil Spector-produktion jag i nuläget uppskattar mest. Ni som nu hävdar att jag inte kan min Beatles har säkert en poäng i detta, men tror vi ändå kan enas om storheten i detta verk. Åtminstone när det gäller de första två av de tre skivorna i detta trippelalbum. Musiken låter för övrigt som bäst i ett par kvalitativa hörlurar som fångar hela ljudbilden och all ens uppmärksamhet.

Det var allt från mig denna gång. God natt!

tisdag 5 februari 2013

Jim James, The Roots, stråkar och pukor!

Ett klipp från The Late Night With Jimmy Fallon där Jim James tillsammans med The Roots, slagverk och stråkar framför en fantastisk version på den nya låten; A New Life, från den alldeles dagsfärska skivan Regions Of Light.. som jag skrev om i föregående inlägg. James visar ännu en gång prov på sin utsökta förmåga att bygga upp crescendon. En mäktig scenshow!

måndag 4 februari 2013

Jim James: Regions of Light And Sound of God

Det här är för mig personligen årets mest efterlängtade skivsläpp. Nu har äntligen Jim James solodebut, Regions of Light And Sound of God, kommit ut och efter ett par genomlysningar är jag inte besviken, trots mina höga förväntningar. Det var faktiskt länge sedan jag blev så här uppspelt och engagerad av ett skivsläpp och det är en fin känsla. Ljudbilden från My Morning Jackets senare skivor känns igen, även om det mesta av gitarrocken har bytts ut mot mer elektroniska, jazzinspirerade och mer suggestiva inslag. Det känns dock som en naturlig uppföljning av på MMJ:s senaste skiva och några av spåren, som exempelvis A New Life, känns som en direkt fortsättning på  Movin' Away som avslutade 2011 års Circuital. Den låt som jag direkt fastnat för är det vackra och vemodiga öppningsspåret State of The Art (A.E.I.O.U) som till en början får mig att tänka på Laura Nyro men byggs sedan i ett sakta tempo upp till något helt annat. Alla låtar fastnar inte direkt på samma sätt, men det låter lovande och 38 minuter är en perfekt längd på ett album. Jag hoppas ni lyssnar!

söndag 3 februari 2013

Topp 100 under 00-talet

För några år sedan roade jag mig med att göra en topplista över 00-talets bästa låtar. Det var en utmaning mellan mig och en god vän och vi gjorde varsin topp 100 som vi sedan bytte med varandra och utvärderade tillsammans. Ambitiöst och nördigt, därmed även väldigt roligt. Jag tänkte nu dela med mig av min lista på denna blogg och på Spotify i ett desperat försök att föreviga den på något sätt.

Detta decennium utgör en viktig period när det gäller min skivsamlings tillväxt och utformning. Det är utan tvekan det årtionde då jag var som mest aktiv i mitt sökande efter ny musik och flertalet av mina absoluta favoritskivor härstammar från denna epok. Listan är gjord i januari 2010 och är intakt sedan dess. Givetvis blir jag sugen på att göra korrigeringar i listordningen eller att byta ut några spår, men det finns ett personligt intresse i att listan är definitiv. Det här var den musik jag lyssnade mest på under denna period och det är ingen efterhandskonstruktion. Dess nostalgiska värde ökar då med tiden och jag kan dessutom idag, tre år senare, i princip stå bakom varenda val jag gjorde vid denna tidpunkt. Om jag analyserar listan blir det uppenbart vilka artister och grupper som dominerat mitt musikintresse under detta årtionde. Det handlar främst om tre grupper med tillhörande artister; Sixteen Horsepower och David Eugene Edwards, The White Stripes och Jack White, My Morning Jacket och Jim James.



Med undantag för sex låtar så finns samtliga låtar tillgängliga på Spotify och ni kan länkas dit om ni klickar på rubriken nedan:

1. HUTTERITE MILE SIXTEEN HORSEPOWER 2002
2. SEVEN NATION ARMY THE WHITE STRIPES 2003
3. DON´T GIVE UP ON ME SOLOMON BURKE 2002
4. 911 WYCLEF JEAN & MARY J BLIGE 2000
5. DONDANTE MY MORNING JACKET 2005
6. HOMEWRECKER NICK LOWE 2001
7. CLOGGER SIXTEEN HORSEPOWER 2000
8. NO ONE KNOWS QUEENS OF THE STONE AGE 2002
9. IT´S MY OWN CHEATING HEART… GLASVEGAS 2008
10. COLES CORNER RICHARD HAWLEY 2005
11. TAKE ME OUT FRANZ FERDINAND 2004
12. RESURRECTION FERN IRON & WINE 2007
13. I SEE A DARKNESS JOHNNY CASH 2000
14. JESUS WALKS KANYE WEST 2004
15. LOG AT 25 CHRISTIAN KJELLVANDER 2002
16. WINDOW DAMIEN JURADO & ROSIE THOMAS 2003
17. INTERVENTION ARCADE FIRE 2007
18. CRUEL CALEXICO 2006
19. THE BLOWER´S DAUGTHER DAMIEN RICE 2003
20. THE FUNERAL BAND OF HORSES 2006
21. TIGER MOUNTAIN PEASANT SONG FLEET FOXES 2008
22. HEY YA! OUTKAST 2003
23. ARMCHAIRS ANDREW BIRD 2007
24. STEADY AS SHE GOES THE RACONTEURS 2006
25. PORTLAND OREGON LORETTA LYNN & JACK WHITE 2004
26. NOT READY TO MAKE NICE DIXIE CHICKS 2006
27. CHICAGO SUFJAN STEVENS 2005
28. MARRY SONG BAND OF HORSES 2008
29. WISE UP AIMEE MANN 2000
30. OH NO ANDREW BIRD 2009
31. SO SORRY FEIST 2007
32. HOTEL YORBA THE WHITE STRIPES 2001
33. OH MY SWEET CAROLINA RYAN ADAMS 2000
34. AS I GO RICHARD SWIFT 2005
35. MINER  AT THE DIAL-A-VIEW GRANDADDY 2000
36. GONE, GONE, GONE  (DONE MOVED ON) ROBERT PLANT & ALISON KRAUSS 2007
37. AUSTRALIA THE SHINS 2007
38. GO ON THE ELECTED 2004
39. KISS OF LIFE EBBA FORSBERG 2006
40. THE PURGATORY LINE DRIVE-BY TRUCKERS 2008
41. DISTANT LIGHTS LONEY DEAR 2009
42. SO THIS IS GOODBYE JUNIOR BOYS 2006
43. THE SEED (2.0) THE ROOTS 2002
44. SCAC 101 SLIM CESSNA´S AUTO CLUB 2008
45. I SEE YOU, YOU SEE ME THE MAGIC NUMBERS 2005
46. SHANKILL BUTCHERS THE DECEMBERISTS 2006
47. POISED AND READY BRENDAN BENSON 2009
48. IRON FEATHER WOVEN HAND 2008
49. SKINNY LOVE BON IVER 2007
50. I STILL PRAY KASEY CHAMBERS & PAUL KELLY 2000
51. WOKE UP THIS MORNING (WITH MY MIND…) DOUG MARTSCH 2002
52. FIRST OF THE GANG TO DIE MORRISSEY 2002
53. PERFECTION AS A HIPSTER GOD HELP THE GIRL 2009
54. IF I COULD ONLY FLY MERLE HAGGARD 2000
55. GOIN´TO ACAPULCO JIM JAMES & CALEXICO 2007
56. HOPE THERE´S SOMEONE ANTHONY & THE JOHNSONS 2005
57. REVELATOR GILLIAN WELCH 2000
58. 24-HOUR STORE THE HANDSOME FAMILY 2003
59. ROSCOE MIDLAKE 2006
60. JESUS, ETC. WILCO 2002
61. LONG WAY HOME TOM WAITS 2006
62. LIBRARIAN MY MORNING JACKET 2008
63. LAST NIGHT THE STROKES 2001
64. THAT BEAT AMY LAVERE 2007
65. BREAKIN´ UP RILO KILEY 2007
66. I WILL FOLLOW YOU IN TO THE DARK DEATH CAB FOR CUTIE 2005
67. BEAUTY LINDA THOMPSON 2007
68. SAVE IT FOR A RAINY DAY THE JAYHAWKS 2003
69. BY YOUR SIDE SADE 2000
70. CALIFORNIA ZEPHYR JAY FARRAR & BEN GIBBARD 2009
71. PEOPLE GONNA TALK JAMES HUNTER 2006
72. DREAMING OF YOU THE CORAL 2002
73. THE AGE OF UNDERSTATEMENT THE LAST SHADOW PUPPETS 2008
74. RAIN FALLS FOR WIND THE SLEEPY JACKSONS 2003
75. WE ARE THE PEOPLE EMPIRE OF THE SUN 2008
76. TONIGHT THE STREET ARE OURS RICHARD HAWLEY 2007
77. HEARTBEATS THE KNIFE 2005
78. WAITIN´ON A SUNNY DAY BRUCE SPRINGSTEEN 2002
79. KOLTRAST ANNA JÄRVINEN 2007
80. LIFT ME MADRUGADA & ANE BRUN 2005
81. TROUBLE WEIGHS A TON DAN AUERBACH 2009
82. PARLIAMENT SQUARE STINA NORDENSTAM 2004
83. HATE TO SAY I TOLD YOU SO THE HIVES 2000
84. LET´S GET OUT OF THIS COUNTRY CAMERA OBSCURA 2006
85. FIRST DAY OF MY LIFE BRIGHT EYES 2005
86. DON´T FORGET TO BREATHE BEULAH 2003
87. DEAR GOD (SINCERELY M.O.F) MONSTERS OF FOLK 2009
88. SECTION 12 (HOLD ME NOW) THE POLYPHONIC SPREE 2004
89. WHERE COULD I GO BEN HARPER & THE BLIND BOYS OF ALABAMA 2004
90. FURR BLITZEN TRAPPER 2008
91. ONCE UPON A TIME SHE SAID ALLISON MOORER 2004
92. ONE MAN GUY RUFUS WAINWRIGHT 2001
93. ANNIE WAITS BEN FOLDS 2001
94. SIT AND LISTEN TO THE RAIN WHISKEYTOWN 2001
95. THROW AWAY HEROES THE HELLACOPTERS 2002
96. STAY FREE BLACK MOUNTAIN 2008
97. SANNINGEN OM DIG TOMAS ANDERSSON WIJ 2000
98. MAYBELENNE I HOFTEHOLDER VOLBEAT 2008
99. HUR JAG FICK DIG ATT ÄLSKA MIG KENT 2002
100. COCHISE AUDIOSLAVE 2002

MARKUS PETTERSSON 20100205