Artisterna bakom låtarna

I mitt senaste inlägg skrev jag om återutgåvan av Heaven Help The Child med Mickey Newbury som jag nyligen köpte på vinyl. Newbury tillhör kategorin artister vars låtar ofta blivit mer kända i andras artisters tolkningar och därmed har de tenderat att hamna i skymundan av sina egna verk. Det kan ibland kännas orättvist när originalet hamnar i skuggan av de tolkningar som gjorts, hur fina dessa än är, eftersom låten i regel håller hög klass redan från början. Men det handlar inte om att gilla den ena eller den andra versionen för det finns ju ingen som helst motsägelse i att gilla flera versioner av en och samma låt. En riktigt bra låt tål många olika versioner och flera tolkningar kan i rätt sammanhang få låten att växa snarare än att urvattnas.

Därför har jag valt att gör en lista med fem album gjorda av berömda låtskrivare som har lyckats skriva denna typ av högkvalitativa låtar. Låtar som förädlas med tiden och härdas av diverse tolkningar. Det här är album som inte alltid får den uppmärksamhet de förtjänar och är sällan med på diverse listor när de viktigaste eller bästa albumen ska rangordnas och graderas. De har dock ofta varit med och bidragit med låtar som finns med på andras artisters album som ofta lyfts fram i dessa sammanhang. Hur som helst så är dessa album fem personliga favoriter från några av rockhistoriens bästa låtskrivare.

Mickey Newbury Frisco Mable Joy (1971)

Mickey Newbury är kanske mest känd för sitt arrangemang av medleyet An American Trilogy. En låt som många förknippar med Elvis Presleys liveframträdande. Denna bombastiska hymn inleder skivan Frisco Mable Joy och följs sedan upp av en rad fantastiska låtar som alla är skrivna av Newbury själv. Storslaget, episkt och känslosamt, men musiken känns hela tiden jordnära och träffar en direkt i bröstet. Newbury hör till bland de största låtskrivarna inom den amerikanska countryscenen, men på denna skiva visar han även vilken fantastisk framförare han är. I början av 2000-talet tog medlemmar ur bland annat The Walkabouts initiativet till att samla en rad välkända artister och göra ett välmotiverat tributalbum till denna skiva med flertalet fina versioner. Den kan ni hitta på Spotify om ni klickar här. Men den kommer inte i närheten av originalet som är nästintill oslagbart i sin genre.

Joe South Games People Play (1969)
South är upphovsman till låtar som Rose Garden, Hush och Games People Play. De två senare av dessa låtar hittar ni på denna skiva. De flesta förknippar nog Hush med Deep Purple (eller kanske Kula Shaker om ni var mer britpop än hårdrock) och av alla fina versioner som har gjorts av Games People Play (Waylon Jennings, Betty Lavette, Duane Allman m.fl.) så är det Inner Circles mindre tilltalande reggae-version som lite orättvist mått den bredaste publiken. Oavsett detta så är båda dessa låtar väl värda att höra i originalversion och skivan bjuder på en hel del andra guldkorn som These Are Not My People, Party People och I Knew You When. Flertalet av låtarna finns även med på debuten, Introspect. Denna skiva spelades in i alla hast för att följa upp succén med titellåten men upplevs ändå inte som något slarvigt hopkok.

Carole King Writer (1970)

Tillsammans med sin radarpartner Gerry Goffin tillhörde King en av 1960-talets stora hitmakare inom soul- och popmusiken. Med skivan Tapestry från 1971 kom hon även att slå igenom som soloartist och albumet tillhör ett av 70-talets bäst säljande. Writer var hennes debut som gavs ut året innan och nådde ingen större uppmärksamhet. Jag har den dock som en personlig favorit eftersom jag alltid tyckt att Tapestry, trots fantastiskt låtmaterial, blir lite tråkig i längden. Produktionen är näst intill för perfekt. Debuten är lite ruffigare i tonen och har i mina öron lite mer karaktär. Den innehåller egna versioner några av hennes starkaste bidrag till andra artister som exempelvis No Easy Way Down (Dusty Springfield), Up On The Roof (The Drifters) och Goin' Back (The Byrds). Personlig favorit är den fina Child Of Mine.

Kris Kristofferson The Silver Tongued Devil And I (1971)
Kris Kristoffersons låtar har tolkats av mängder av artister och han var under det tidiga 70-talet kanske den mest respekterade och betydelsefulla låtskrivaren inom countryn. Han har dock ofta hamnat i skymundan av artister som Willie Nelson, Johnny Cash och George Jones. Detta är hans andra soloskiva och innehåller utöver The Taker och Jody And The Kid,som redan hade hunnit bli hits med andra artister, kanske ingen av hans mest uppmärksammade låtar. Men det är en personlig favorit, främst på grund av den vackra och sorgliga avslutningen i Epitah (Black And Blue) men även för den sentimentala kärleksballaden Loving Her Where Easier (Than Anything I'll Ever Do Again).


Dan Penn Do Right Man (1994)
Dan Penn var, tillsammans med sin radarpartner Spooner Oldham, under 1960-talets slutskede en framgångsrik producent och låtskrivare inom den amerikanska sydstatssoulen. Han låg bakom succéalbum och hits med artister som Aretha Franklin, Solomon Burke och The Box Tops. Hans egna studoinspelningar är fåtaliga även om de fick en viss uppmärksamhet i samband med samlingsskivan The Fame Recordings som gavs ut förra året. Den skiva jag skulle vilja lyfta fram är Do Right Man från 1994 där han gör egna versioner på sina gamla hits från 1960-talet. Albumet innehåller 10 utmärkta låtar, varav The Dark End Of The Street, It Tears Me Up och Do Right Woman, Do Right Man tillhör mina personliga favoriter. Tillbakalutat, gubbigt och bitvis väldigt vackert. Uppbackad av musiker i yppersta världsklass visar Dan Penn att han också kan göra sina egna låtar rättvisa.