Jag har redan skrivit och hyllat John Fullbrights debutalbum i ett tidigare inlägg här i bloggen. Albumet växer sig starkare för varje gång jag lyssnar och tycker att det är den mest lovande singer/songwriter-skiva jag hört på mycket länge. Så här efter en avslutad påskledighet fylld av middagar och förlustelser kan jag inte låta bli att gå runt och nynna på följande Randy Newman-doftande melodi:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar