Jag köpte den någon gång i slutet på 1990-talet när det var CD som gällde och lyssnade mig trött på den då i samband med att jag inne på Bowie, T Rex och en del annan exhibitionistisk och teatralisk 70-tals rock. Men det senaste decenniet har plattan stått tämligen orörd i skivhyllan. När jag igår kom över ett vinyl-exemplar av plattan fick jag tillfälle att åter uppleva skönheten i detta helgjutna album. I all sin pretentiösa och melankoliska vemod är den samtidigt bombastisk och medryckande. I min värld är detta album bättre än Transformer. Det kanske är för att jag till vardags undervisar i historia men den känns relevant än idag. Trots att muren är ett minne blott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar