#10: Mastodon Once More 'Round the Sun (2014)
Av någon anledning känner jag ofta att jag måste försvara mig när jag vill hylla heller framhäva det briljanta med ett heavy metal-album. Som ett "det här är bra fast det är hårdrock"-resonemang. Det är egentligen löjligt men det har med mitt förflutna musikintresse att göra. Hårdrocken var den musikstil som en gång tiden gjorde mig förälskad i populärkultur och musik i stort men som jag sedan övergav och till viss del förnekade för en tid. Därför finns det ett ambivalent förhållningssätt till dieseldoftande, blytung rock med bredbent benföring, vilket jag klargjort på denna blogg vid tidigare tillfällen. Innerst inne vill jag dock enbart betrakta musiken så som den låter och njuta av det som tilltalar mig oavsett genre och yttre attribut. Jag har med åren blivit bättre på det och ser idag något befriande med modern hårdrock. Men ändå finns det kvar ett tvivel som gnager inom mig ända fram tills dess att jag lyssnar på den amerikanska kvartetten Mastodon. Då faller alla sådana postpubertala identitetskriser samman, musiken får tala för sig självt och jag ges tillfälle att enbart njuta och slutar tänka.
Mastodon har haft en avgörande betydelse för mina sökval inom rockmusiken under de senaste 7-8 åren. De har för varje album de givet ut tagit ett steg närmare min ständigt expanderande musikaliska sfär. Once More 'Round the Sun är i mitt tycke deras bästa album i en för övrigt gedigen katalog. Jag misstänker att riktiga metalheads inte håller med men där är säkerligen våra perspektiv annorlunda. Det här är det mest direkta och lättillgängliga album med flertalet låtar som har en kommersiell hitpotential. Om jag ska snöa in mig på svårdefinierade genrebegrepp så är det här albumet mer rak hårdrock än progressiv metal i jämförelse med deras tidigare plattor även om det på många sätt är en logisk uppföljare till föregångaren The Hunter. Gruppmedlemmarna har tidigare framhävt Genesis och Yes som lite otippade influenser men detta album doftar mer ett Thin Lizzy som överlevt såväl 80-talets thrash, 90-talets grunge som 00-talets stenålder.
Jag har delat den här videon förr men den är ju så underhållande att jag inte kan låta bli att göra det igen:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar