#9: Esbjörn Svensson Trio Leucocyte (2008)
Det sägs att E.S.T improviserade när de spelade in detta album i en studio i Sydney men det känns nästan obehagligt förutbestämt. Albumet var producerat och färdigt för lansering redan i maj 2008. En dryg månad senare avled Esbjörn Svensson i dykolycka och ett par månader senare gavs albumet ut. Det känns därav extra ödesdigert att lyssna på ett album som har döden och livet som ett genomgående tema. De har till och med en tyst minut inlagd i titelspåret som är indelat i fyra sviter.
Detta album är omöjligt att lyfta ur sitt sammanhang och jag vet att dess inverkan på mig är kopplat till Esbjörn Svenssons tragiska bortgång. Jag anser att han tillhör en av de största musikaliska genierna inom svensk musikhistoria och det hävdar jag utan att kunna jazzen särskilt väl. Eller kanske just därför. Faktum är att jag relativt sällan lyssnar på renodlad jazz vilket inte minst märks på denna lista. Men jag har alltid tilltalats av Esbjörn Svenssons musik ända sedan albumet Winter in Venice från 1997. Trions förmåga att förvalta arvet från den svenska jazzhistorien (Jan Johansson, Lars Gullin) och internationella giganter (Thelonius Monk, Keith Jarrett) och samtidigt kunna förena med modern rockmusik har bidragit till att jag inte har kunnat värja mig från gruppens musik. Det här är musik som är större än att kunna begränsas av en genrebeteckning.
Jag vill dock inte på något sätt förringa de övriga musikanterna, basisten Dan Berglund och trummisen Magnus Öström, betydelse. En orsak till att detta album skiljer sig en del från E.S.T:s övriga katalog är att det är improviserat och därmed har alla musikanter en mer framträdande roll och kanske var det därför det blev så bra. Det märks även på uppföljaren 301 som samlar övriga inspelningar från denna sejour i Australien.
Det här är på en och samma gång ett av de vackraste, hårdaste, mest vemodiga och mörkaste album jag har i min skivsamling och det är normalt sett inget jag förväntar mig av ett jazzalbum. Bitvis är intensiteten så hög att även en tyst minut framstår som ljuv musik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar