Medelåldern kan börja...

Den senaste tiden har jag ägnat alldeles för mycket tid till att lyssna på musik inom den odefinierade genren Soft Rock. Orsaken ligger kanske i att jag idag fyller 35 och att jag för ett drygt år sedan blev pappa för första gången och att jag i och med detta har trätt in i bekvämlighetens musikålder (läs medelåldern). Oavsett vilket så är jag ganska nöjd med det faktum att jag den senaste tiden har upptäckt guldkorn med artister som Billy Joel, Dan Fogelberg, Loggins & Messina, America, Todd Rundgren, Linda Ronstadt och James Taylor. Lägger jag därtill tidigare favoriter med artister som Boz Scaggs, Carole King, Fleetwood Mac (efter 1975), The Doobie Brothers, Crosby, Stills & Nash, Steely Dan med flera, så får jag ihop en gedigen skara artister som skulle kunna placeras inom genren Soft Rock, eller mjukrock om man så vill försvenska det hela.

Det är inte sällan inom denna genre som de bästa låtskrivarna och de skickligaste musikerna förenas. Den bästa musiken skapas dock när låtskrivarna får stå i centrum och musikerna för göra sitt jobb i bakgrunden. Ibland tenderar musikernas skicklighet få för stort utrymme och då övergår musiken lätt i meningslöst jammande som kanske fyller en funktion på konsertscenen men som på skiva skapar tristess för den som själv inte bryr sig om vilka skalor och taktbyten musikerna ägnar sig åt. Därför är denna diffusa genre en ganska ojämn historia, men jag har i vilket fall valt att samla några favoriter i form av en spotifylista som ni kan ta del av om ni har tid och känner er tillräckligt mogna för att acceptera att ni lyssnar på musik för de breda vägarna som leder oss rätt in i förortsvillans vardagsrum.

Spellistans innehåll är främst hämtat från 1970-talet och artisterna har mestadels sin förankring i Amerika, men även britter likt Paul McCartney och Elton John får utrymme.

Så håll i hatten, här kommer min lista Soft Rock - Medelåldern kan börja:

Tom Petty - Southern Accents (Live)

Tom Petty kan lätt framstå som en tråkig och intetsägande artist. Jag har personligen dömt ut honom vid flertalet tillfällen men som så ofta förr har jag blivit motbevisad. I sina bästa stunder är han en fantastisk låtskrivare och framförare. Det visar han inte minst i detta YouTube-klipp där han tillsammans med The Heartbreakers framför en av sina bästa låtar som tolkats av både Johnny Cash och Christian Kjellvander. Southern Accents utgör titellåten på hans album från 1985 och håller än idag:

Billy Joel - Glass Houses (1980)

Jag har egentligen aldrig gett Billy Joel en ärlig chans, men när jag nu gör det så inser jag hur bra det är. Jag är kanske inne i en mjukrocksperiod i mitt liv och det påverkar säkert ens omdöme, men det går inte att undgå vilken fantastisk låtskrivare han är. Mer varierande och intressant än Elton John. Hittade den här klassikern från 1980 för 20 kronor i en övergiven loppisback i utmärkt skick. Kan varmt rekommenderas!

Skivmässa i Lund den 4:e maj!

För alla er som har ett för stort intresse för ert eget bästa. Det är dags att botanisera skivbackarna igen och hoppas på fynd. Nördhetsfaktorn är hög men priserna brukar var förhållandevis låga. Så vi ses kanske där!

Samantha Crain - Churchill

Jag sitter just nu och förbereder ett historieprov om bland annat det andra världskriget och funderar på om jag kan få in denna fina låt av Samantha Crain på något sätt. Ytterligare en lovande och talangfull kvinnlig singer/songwriter vars musik rör sig i långsam takt med de amerikanska landskapen som kuliss längs samma vägar som First Aid Kit har breddat för den svenska publiken. Lyssna på skivan Kid Face. Ett tips jag fick via folkalley.com.

Mount Moriah

Mount Moriah har i mitt tycke gjort ett av årets hitintills bästa och mest intressanta alternativa countryrockalbum. En perfekt mix mellan det lättsmälta och det hårdkokta som förgyller musikvåren 2013. Här nedan kan ni se och höra ett av de mer rockiga och direkta spåren från skivan som jag givetvis anser att ni ska ge mer tid än tre minuter på youtube. Ni hittar deras skiva Miracle Temple på spotify enklast genom att klicka på länken. Lyssna och njut av vemodiga melodier och Heather McEntires vackra sångröst! Sånt får man ju aldrig för mycket av.

 

Kacey Musgraves

Det kryllar av skönsjungande amerikanska countrykvinnor därute. Här kommer en till; Kacey Musgraves som är aktuell med sitt debutalbum:

Skivtips för våren - del II: The Lonely Wild

Om det hade varit 2007 hade The Lonely Wilds debutskiva The Sun As It Comes blivit hyllat och hypat som något storslaget och banbrytande. Det här är alternativ folkrock som andas flanell, naturromantik och Ennio Morricone. Som en mix av Band of Horses, Calexico, Local Natives och Fleet Foxes. Men nu är det ju 2013 och musiktrenden blåser åt ett annat håll, så risken är att detta kommer att bli ett förbisett album. Det vore synd, för det här är riktigt bra. För mig personligen spelar det visserligen ingen större roll, jag lyssnar ändå, men det känns orättvist om inte fler gör det. Jag har i ett tidigare inlägg hyllat singeln Buried In The Murder men efter att lyssna igenom albumet så hittar jag nya favoriter hela tiden. Avslutande Over The Hill är mäktig, på gränsen till sötsliskig ballad men funkar ändå. Det är i vilket fall bara att välja era egna favoriter:

Skivtips för våren - del I: Bombino

Det hör till ovanligheterna att jag skriver om afrikansk bluesrock här på bloggen, har rättare sagt aldrig hänt, men orsaken till att jag fått upp ögonen för denna 33-åriga gitarrist och sångare från Niger är att hans senaste skiva är inspelad tillsammans med Dan Auerbach från the Black Keys. Skön mix av afrikanska rytmer, blues, kritvita gitarriff och country. Inte helt olikt The Black Keys senaste skivor fast med fler ingredienser. Lyssna på Bombino ni också och hans senaste album Nomad. Det här är "sahara hotnights" på riktigt.

John Fullbright - Fat Man

Jag har redan skrivit och hyllat John Fullbrights debutalbum i ett tidigare inlägg här i bloggen. Albumet växer sig starkare för varje gång jag lyssnar och tycker att det är den mest lovande singer/songwriter-skiva jag hört på mycket länge. Så här efter en avslutad påskledighet fylld av middagar och förlustelser  kan jag inte låta bli att gå runt och nynna på följande Randy Newman-doftande melodi: