fredag 18 oktober 2013

Jonathan Wilson i hörlurar

Flertalet av de artister jag lyssnar på inom singer/songwriter-genren använder ganska sparsmakade och förhållandevis enkla knep för att framföra sina låtar. Det handler i regel om låtar inom femminutersintervallet med klassisk sättning och det är främst melodier och texter som får stå i fokus. Inga krusiduller och jag kan uppskatta det tillsynes enkla och direkta i musiken. Men ibland är det befriande med lite variation.

Jonathan Wilson är en singer/songwriter som har en högre ambition med sin musik än att bara framföra vackra melodier och texter. Musiken, som i grunden består av ganska lättsmälta melodier, kräver tålamod och full koncentration av sina lyssnare när den vävs in i jazziga fusiongitarrsolon och progressiva melodislingor. Om jag har på det i bakgrunden tycker jag det låter irriterande och jobbigt men sätter jag på mig hörlurarna och går in i musiken fullt ut så låter det fantastiskt.

Wilsons senaste skiva, Fanfare, är hans tredje soloskiva men den första som jag har stött på. Till referenserna brukar David Crosby och Pink Floyd nämnas och det råder inga tvivel om att han hämtar inspiration från det progressiva 70-talet. När jag lyssnar på skivan börjar jag även fundera på om han inte har något släktskap med den namne Beach Boys-brodern Dennis vars skiva Pacific Ocean Blues bitvis inte ligger långt borta. I låtar som Future Vision leds du efter många om och men in i ett skönt Steely Dan-groove för att i nästa låt, Moses Pain, kastas in i ett dylanskt countrylandskap och i nästa är du på ett tåg tillsammans med Crosby, Stills & Nash för att därefter ge sig ut på en solotur med Neil Young. Referenserna är många och pretentionerna höga och jag kan inte tycka att det är annat än befriande och vackert. Så länge jag har hörlurarna på. Den enda invändningen jag har är att det sällan ges tillfälle att ha hörlurar på hela den långa albumtiden ut. Men det kanske beror på att jag är småbarnsförälder just nu.

Lyssna men glöm inte hörlurar och ge musiken mer än en chans:

  

3 kommentarer:

  1. Kul! Det här är en helt fantastisk platta. Håller med. Referenserna är många och den kan ge ett kanske spretigt intryck, men det finns väldigt mycket att upptäcka i just det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skoj att du gillar det! Jo, det är en skiva som växer

      Radera
  2. Går ju att beställ på CDON på vinyl till hyfsat pris.

    SvaraRadera