söndag 3 november 2019

Tiotalets hundra bästa låtar! Plats 71 - 80

Det andra decenniet på det tredje årtusendet börjar gå mot sitt slut. Det måste summeras! Med en topp hundra över de bästa låtarna under detta årtionde.

71. case/lang/veirs Behind The Armory, från albumet case/lang/veirs (2016)

Kvinnliga supertrios har varit lite av tiotalets signum. Inspirerade av Parton/Harris/Ronstadt och Kicki/Bettan/Lotta visade Neko Case k.d. Lang och Laura Veirs tillsammans är man mindre ensam.


72. Kent Svart snö, från albumet Tigerdrottningen (2014)

Kent avslutade med fanan i topp och blev Sveriges bästa rockband för tredje decenniet i rad.


73. Iron & Wine Tree By The River, från albumet Kiss Each Other Clean (2011)

Det är inte allt jag hör från Sam Beam som får mig på fall. Tiotalet har varit ganska ojämnt. Men när han får till det blir det smått fantastiskt i all sin enkelhet.


74. Sean Rowe The Very First Snow, från albumet New Lore (2017)

Sean Rowe har en majestätisk röst som är svår att förhålla sig likgiltig inför. I sina bästa stunder intar han rollen som en hybrid av Nick Cave och Leonard Cohen. I likhet med dessa två giganter drar sig inte Rowe för att berätta om de mörka sidorna av tillvaron.


75. Blake Mills If I'm Unworthy, från albumet High Ho (2014)

Producentrock del 1. En spännande ljudbild kan snabbt bli tröttsam såvida den inte kombineras med en tillräckligt bra låt. Det lyckas Mills med här.


76. Jonathan Wilson Future Vision, från albumet Fanfare (2013)

Producentrock del 2. Wilson har varit en attraktiv samarbetspartners för flertalet artister under tiotalet. Allt från Dawes och Father John Misty till Roger Waters och Graham Nash har anlitat Wilson som producent eller medmusikant. Och det är svårt att blunda för hans talang även om hans egna produktioner tenderar att sväva iväg i droginpyrd psykedelia. Men den här låten är helt lysande!


77. Lost In The Trees This Dead Bird Is Beautiful, från albumet A Church That Fits Your Needs (2012)

En fin låt från ett av decenniets vackraste album om det mörkaste vi kan uppleva.


78. Lars Bygdén The Hole, från albumet LB (2012)

Lars Bygdén har gått igenom personliga sorger under det årtionde som har gått. Hans musik har aldrig känts lika ärlig och uppriktig som nu. Den känns ända in i själen. Här med assistans av den musikaliska själsfränden Christian Kjellvander


79. The Roots TheOtherSide, från albumet Undun (2011) 

The Roots är fortfarande än av få hiphopaktörer som fortfarande intresserar mig. Det är kanske jag som blivit gammal. Men Undun är en utmärkt platta.


80. John Gorka Procrastination Blues, från albumet Bright Side of Down (2014)

En text som de flesta sympatiska människor kan relatera till på något plan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar