Tiotalets hundra bästa låtar! Plats 41 - 50

Det andra decenniet på det tredje årtusendet börjar gå mot sitt slut. Det måste summeras! Med en topp hundra över de bästa låtarna under detta årtionde.

41. Kacey Musgraves Merry Go 'Round, från albumet Same Trailer Different Park (2013)

Bästa låten från Musgraves genombrottsplatta är en uppgörelse med uppväxten och bakgrunden i de amerikanska sydstaterna med allt som hör därtill. Gjord med stil, finess, kärlek och en del sarkasm.

42. Charles Bradley Changes, från albumet Changes (2016)

Black Sabbath got soul. Inte minst när den nu framlidne Bradley tar sig an monsterballaden från 1972. Blev en svanesång för en kort men på många sätt unik artistkarriär.

43. The Lonely Wild  Buried In the Murder, från albumet The Sun As It Comes (2013)

En låt som säkert kommer falla i glömska i rockhistorien. Det är väl knappast någon som idag minns folkrockkvintetten från LA? Men jag tycker den här låten förtjänar ett bättre öde. De fläskar på med alla känslolägen på en och samma gång och skiter fullständigt i devisen att "less is more". Det funkar för mig.

44. Laura Marling Goodbye England (Covered In Snow). från albumet I Speak Because I Can (2010)

Under inledningen av detta decennium var Marling hela folkrockvågens gunstling då det blev lite för många yviga skägg som trängdes på scenen. Då var hon en ung, lovande brittiska med en stämma och anslag som för tankarna till Sandy Denny, Judee Sill och Linda Thompson.

45. Common & John Legend Glory, från soundtracket till Selma (2014)

Två rutinerade herrar inom modern soul och hiphop slår sina påsar ihop och gör ett alldeles utmärkt ledmotiv till filmen om medborgarrättsrörelsens, med Martin Luther King i spetsen, protestmarsch från Selma till Montgomery i Alabama 1965. Belönades även med en Oscar för bästa sång. Rättvist.

46. Daft Punk Giorgio by Moroder, från albumet Random Access Memories (2013)

Historien om Giorgio Moroders resa från pojkrummet till att bli en av discomusikens mest inflytelserika pionjärer låter kanske som ett underlag för en K-märkt dokumentär men inte för för en ny discodänga? Men Daft Punk får till och med denna berättelse att svänga. Framhäver vad de små detaljerna som ett "klick" kan betyda för känslan av musik.

47. Nathaniel Rateliff & The Night Sweats S.O.B, från albumet Nathaniel Rateliff & The Night Sweats (2015)

Rateliff tycks ha många strängar på sin lyra. Efter ett par gedigna soloplattor i sann skäggprydd singer/songwriter-anda kastade han sig in i en värld fylld av klassisk soul, r'n'b och rock'n'roll. Kanske inte nyskapande men väldigt underhållande.

48. Damien Jurado Working Titles, från albumet Maraqopa (2012)

Pålitlig "ensam man med gitarr" som fortsätter skriva bitterljuva sånger för lägerelden. När endast glöden och de ensamma är kvar.

49. Dawes I Can't Think About It Now, från albumet All Your Favorite Bands (2015)

Dawes kan sin rockhistoria och vet sina musikaliska rötter. Det känns tryggt om än ibland tråkigt korrekt. Som den mjukrock som växte fram i början av sjuttiotalet med artister som Jackson Browne, America, James Taylor och Eric Anderson. Men likt dessa herrar besitter Taylor Goldsmiths en unik känsla för fina, stillsamma och melankoliska melodier som får en att smälta i all sin ödmjukhet.

50. John Fullbright Jericho, från albumet From the Ground Up (2012)

Det kanske slutar med att John Fullbright stannar vid att bli en ung talangfull singer/songwriter. Han var blott 23 år då detta lilla mästerverk kom ut. Två år senare kom den utmärkta plattan Songs. Därefter har det varit tyst. Jag hoppas fortfarande på mer.